Henriksson: Statens regionförvaltnings spårar ur!

21.11.2008 kl. 10:33
Statens regionförvaltningsreform spårar ur!

Det är med stigande oro jag följt med hur våra regeringskumpaner agerar eller låter bli att agera i den statliga regionförvaltningsreformen. Ännu har inga definitiva beslut fattats, och därför hoppas jag att vi i slutändan får se förnuftet segra.

Vi börjar med landskapet Mellersta Österbotten och dess orientering mot norr eller söder. Skall Mellersta Österbotten få ingå i sitt naturliga samarbetsområde motsvarande tidigare Vasa län med landskapen Österbotten och Sydösterbotten då det gäller att bilda samarbetsområde för närings-, trafik- och naturresurscentralerna (så kallade Ellu-myndigheten)? Det vill Karleby stad, det vill landskapet Österbotten, det vill Jakobstadregionen, det vill företagen och näringslivet samt Österbottens Handelskammare, men det vill inte styrelsen för Mellersta Österbottens landskapsförbund (MÖF). De vill höra till samma område som Ulåeborg och Kajana. Till saken hör också att beslutet i MÖF fattades med minsta möjliga marginal (6-5).

Minister Mari Kiviniemi har under veckan sagt att för henne är landskapets åsikt avgörande. Hennes resonemang håller emellertid inte. För hela reformens del finns sagt att man i mån av möjlighet skall ta i beaktande
trafikförbindelserna, språkförhållandena, befolkningens storlek, företagens
antal på området samt produktions- och ekonomiska faktorer. Därför måste det gå att väga in också dessa omständigheter och inte bara landskapets åsikt, då den föredragande ministern och senare regeringen skall fatta beslut. Allt annat är orimligt. På något sätt känns det som om man därtill glömt bort det elementära med hela reformen. Att de nya som skall skapas skall tjäna näringslivet och stöda utvecklingen i regionerna. Det borde ju också vara så att förvaltningen
skall anpassa sig efter verkligheten. Inte tvärtom.

Sen har vi frågan om Vasa eller Seinäjoki som huvudverksamhetsstället för Ellu. En fråga som borde ha varit själklar från början, men som Seinäjoki skickligt lyckats lyfta upp på agendan. Också här lyser förnuftsargumenten med sin frånvaro, då man från centerhåll lobbar hårt för Seinäjoki. I Vasa finns idag vägdistriktet och miljöcentralen samt TE-centralen. TE-centralens funktioner kommer att finnas kvar också efter den här reformen i såväl Vasa som Seinäjoki och Karleby. Däremot handlar huvudortsfrågan i högsta grad om miljöcentralen och vägdistriktet. De fungerar väl utifrån Vasa idag, har tillgång till tvåspråkig personal och har ändamålsenliga utrymmen. En flyttning till Seinäjoki skulle innebära en enorm risktagning, såväl verksamhetsmässigt som ekonomiskt, för att inte tala om vilken dålig personalpolitik det skulle vara. Själfallet skulle också den fungerande tvåspråkiga servicen riskeras. Rekrytering av personal med goda svenska kunskaper är nämligen inte det lättaste i Seinäjoki. Det borde stå klart för var och en. Det skall därtill inte vara en belastning för Vasa att man har en stark tvåspråkighet, tvärtom.

Svenska Folkpartiets utgångspunkt är att söka konstruktiva lösningar på de ovannämnda problemen. Jag hoppas verkligen att samma konstruktiva anda också skulle finnas hos de övriga regeringspartierna.

Anna-Maja Henriksson
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00