Nylund: ELLU - för folket eller partiet?

24.11.2008 kl. 14:47
Senaste onsdag uppvaktade österbottniska politiker och Österbottens förbund kommunminister Mari Kiviniemi (c) med budskapet att det nya statliga näringslivs-, trafik- och naturresurscentret, ELLU 9, borde placeras i Vasa. Alla sakliga argument talar för en placering i Vasa. Vasa har landets största miljöcentral med 90 fler arbetsplatser än i Seinäjoki. I Vasa finns vägdistriktet och sjöfartsverkets betjäningspunkt placerade idag och där finns också länsstyrelsen personal. I Vasa finns färdiga utrymmen för myndigheten, det finns kunnig personal som kan ge betjäning på båda språken och trafikförbindelserna till och från Vasa är ypperliga.

Vad talar då för en placering i Seinäjoki? Där finns varken lokaliteter eller personal. En förflyttning av befintlig personal brukar ha en tendens att leda till uppsägningar och strul i servicen. Det nya landsbygdsverket med huvudort i Seinäjoki kan fungera som exempel. Få av de tidigare anställda har antingen flyttat dit eller veckoslutspendlar och många centrala tjänstemän och -kvinnor i nyckelpositioner har sagt upp sig och övergått till andra uppgifter. I sinom tid hittar man säkert nya tjänsteinnehavare men faktum är att många ärenden och beredningar har fördröjts med upp till ett halvt år som en följd av personalflykten.

Det som talar för Seinäjoki som placeringsort handlar egentligen bara om partipolitisk maktkamp. Centerpartiet är starkt i Seinäjokitrakten och kommunminister Mari Kiviniemi är hemma därifrån. Hennes statssekreterare Timo Reina avslöjade med all önskvärd tydlighet sina preferenser i sin e-postkorrespondens med en kollega. Reina hävdade där att Vasa "talar med kungens röst". Han menar att endast historien och det svenska språket talar för Vasa. Inom den centerpartiskt styrda beredningen så slängs med andra ord alla goda principer och målsättningar överbord till förmån för politisk positionering. Sakargument, ekonomi och ändamålsenlighet verkar att väga oerhört lätt och omsorg om statsfinanser, servicenivå och funktionalitet tvingas underordnas Centerpartiets maktambitioner.

Märkligt är också tystnaden från samlingspartistiskt håll gällande placeringen av ELLU 9. Omsorgsminister Paula Risikko, också hon hemma från Seinäjoki, har valt att ligga lågt. Varför? Det torde i allra högsta grad ligga i samlingspartiets intresse att hålla in med ekonomiskt oändamålsenliga lösningar. Och från de Gröna hörs det varken bu eller bä.

Att driva en politik där man i regeringsprogram och ministerarbetsgrupper gemensamt ställer upp målsättningar om funktionalitet, effektivitet och rationell kundhantering för myndigheterna, och när det börjar närma sig beslut slänger alla principer överbord till förmån för partipolitisk egennytta kan inte bära i längden. När allt beslutsunderlag, nästan hela näringslivet och så gott som hela den personal som idag jobbar i de myndigheter som ska bilda det nya ELLU 9 talar för en placering i Vasa så måste det synas någonstans.

En lösning måste hittas. Den lösningen kan inte vara att inemot ett par hundra arbetsplatser flyttar från Vasa till Seinäjoki till en kostnad som snabbt blir oerhört stor. Lösningen måste hittas genom diskussioner, kompromisser och samarbete. Nu gäller det för alla österbottniska påverkare att smida medan järnet är varmt. I sak talar alla argument för Vasa och det måste också synas i slutresultatet.

Mats Nylund
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00