Senaste onsdag uppvaktade österbottniska politiker och Österbottens förbund kommunminister Mari Kiviniemi (c) med budskapet att det nya statliga näringslivs-, trafik- och naturresurscentret, ELLU 9, borde placeras i Vasa. Alla sakliga argument talar för en placering i Vasa. Vasa har landets största miljöcentral med 90 fler arbetsplatser än i Seinäjoki. I Vasa finns vägdistriktet och sjöfartsverkets betjäningspunkt placerade idag och där finns också länsstyrelsen personal. I Vasa finns färdiga utrymmen för myndigheten, det finns kunnig personal som kan ge betjäning på båda språken och trafikförbindelserna till och från Vasa är ypperliga.

Vad talar då för en placering i Seinäjoki? Där finns varken lokaliteter eller personal. En förflyttning av befintlig personal brukar ha en tendens att leda till uppsägningar och strul i servicen. Det nya landsbygdsverket med huvudort i Seinäjoki kan fungera som exempel. Få av de tidigare anställda har antingen flyttat dit eller veckoslutspendlar och många centrala tjänstemän och -kvinnor i nyckelpositioner har sagt upp sig och övergått till andra uppgifter. I sinom tid hittar man säkert nya tjänsteinnehavare men faktum är att många ärenden och beredningar har fördröjts med upp till ett halvt år som en följd av personalflykten.

Det som talar för Seinäjoki som placeringsort handlar egentligen bara om partipolitisk maktkamp. Centerpartiet är starkt i Seinäjokitrakten och kommunminister Mari Kiviniemi är hemma därifrån. Hennes statssekreterare Timo Reina avslöjade med all önskvärd tydlighet sina preferenser i sin e-postkorrespondens med en kollega. Reina hävdade där att Vasa "talar med kungens röst". Han menar att endast historien och det svenska språket talar för Vasa. Inom den centerpartiskt styrda beredningen så slängs med andra ord alla goda principer och målsättningar överbord till förmån för politisk positionering. Sakargument, ekonomi och ändamålsenlighet verkar att väga oerhört lätt och omsorg om statsfinanser, servicenivå och funktionalitet tvingas underordnas Centerpartiets maktambitioner.

Märkligt är också tystnaden från samlingspartistiskt håll gällande placeringen av ELLU 9. Omsorgsminister Paula Risikko, också hon hemma från Seinäjoki, har valt att ligga lågt. Varför? Det torde i allra högsta grad ligga i samlingspartiets intresse att hålla in med ekonomiskt oändamålsenliga lösningar. Och från de Gröna hörs det varken bu eller bä.

Att driva en politik där man i regeringsprogram och ministerarbetsgrupper gemensamt ställer upp målsättningar om funktionalitet, effektivitet och rationell kundhantering för myndigheterna, och när det börjar närma sig beslut slänger alla principer överbord till förmån för partipolitisk egennytta kan inte bära i längden. När allt beslutsunderlag, nästan hela näringslivet och så gott som hela den personal som idag jobbar i de myndigheter som ska bilda det nya ELLU 9 talar för en placering i Vasa så måste det synas någonstans.

En lösning måste hittas. Den lösningen kan inte vara att inemot ett par hundra arbetsplatser flyttar från Vasa till Seinäjoki till en kostnad som snabbt blir oerhört stor. Lösningen måste hittas genom diskussioner, kompromisser och samarbete. Nu gäller det för alla österbottniska påverkare att smida medan järnet är varmt. I sak talar alla argument för Vasa och det måste också synas i slutresultatet.

Mats Nylund