Anförande om världsomfattande matkrisen

27.11.2008 kl. 15:30

Ärade herr talman! Utrikesutskottet har i sitt betänkande tagit ett helhetsgrepp om dagens matkris. Där finns en omfattande redogörelse för vad utskottet anser vara orsaken till dagens kris, men oavsett orsaker är det ett faktum att varje dag dör 25 000 människor i hunger, av dessa är 60 procent kvinnor. Och varje år dör det fler människor i hunger än under första världskriget, dvs. nästan 10 miljoner. Hunger har grava följder även hos dem som överlever, eftersom hunger hos barn inte låter dem utveckla sin intelligens fullt ut och stör inlärningen, ifall det på grund av av fattigdom överhuvudtaget erbjuds någon utbildning. Så kan man fortsätta med siffror och uppgifter som är lika chockerande, men det är bara att konstatera att världen har inte råd med detta och något måste göras.
Enligt Fao:s deklaration i Rom från 1996 var målet att halvera hungern i världen till 2015, men för tillfället ökar antalet hungriga i världen med 4,5 miljoner per år. Det finns en omfattande redogörelse i utskottsbetänkandet för orsakerna till den uppkomna krissituationen, orsaker som vi själva åstadkommit. Det krävs en strukturell förnyelse gällande i-ländernas jordbrukspolitik och då särskilt jordbruksstödet. Samma sak gäller vår handelspolitik, våra mål för användningen av biobränsle måste noga övervägas. Vi måste förhindra ekonomisk spekulation med livsmedel, men framför allt vi måste inse att på längre sikt är klimatförändringarna det största hotet mot vår livsmedelsproduktion.

De ökade råvarukostnaderna har lett till stigande fraktpriser på livsmedel och vi kan ännu inte överblicka hur den rådande finanskrisen kommer att påverka problemen. Men oavsett står det klart att det handlar om ett problem som måste lösas i ett globalt perspektiv. Fao har tagit initiativ mot de stigande matpriserna. Toppmöten har hållits och strategier har utarbetats, och självfallet är det viktigt att Finland spelar en aktiv roll, men det är samtidigt väldigt lite ett land som Finland kan göra ensamt. En sak kan dock och måste Finland göra alldeles ensamt, nämligen uppfylla sina egna biståndsmål.

Inom svenska riksdagsgruppen har det sedan länge funnits en tradition att fungera som vakthund och pådrivare för att biståndsmålen skall uppnås. Jag har frivilligt tagit på mig den rollen och även i den pågående budgetbehandlingen har jag lagt fram en budgetmotion som syftar till att Finland skall uppfylla vad man internationellt förbundit sig till, nämligen 0,51 procent av bnp 2010 och 0,7 procent 2015. Det är inte första gången utrikesutskottet ger ett enigt betänkande i denna fråga, men nu med större kraft än tidigare.

Om riksdagen har något inflytande på den finska politiken ser jag det som oundvikligt för regeringen att nu bry sig om vad riksdagen säger och ta sitt världsansvar. Och minister Väyrynens besked om Finlands utsikter att nå målet tidigare i kväll var därför glädjande. Finland kandiderar för en plats i FN:s säkerhetsråd, men det är svårt att göra det med någon större trovärdighet så länge inte Finland uppfyller sina egna och EU:s mål för hur vi skall bidra till att komma tillrätta med världssvälten. Självfallet skall inte Finland betala bistånd för få en plats i säkerhetsrådet utan för att medlen behövs.

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00