Åsiktsfrihet och föreningsfrihet är medborgerliga grundrättigheter i Finlands grundlag. Medborgaraktivism där man organiserar sig antingen i föreningar eller spontant och försöker förbättra samhället via opinionsbildning är alltså ytterst eftersträvansvärd och för utvecklingen framåt. Man har kämpat för medborgerliga rättigheter för alla samhällsklasser, för kvinnans jämställdhet med mannen och för barnens rättigheter, och påverkat opinionen och därigenom
förändrat lagstiftningen. Och man har också kämpat för djurens rättigheter.

Den räd som utfördes mot ett hönshus i Närpes natten till fredagen var mig veterligen den första i Finland där man i en räd uppsåtligen tog livet av djur. Här kan man inte tala om djurrättsaktivister, utan det handlar om brottslingar som gjort sig skyldiga till grovt djurskyddsbrott och grov skadegörelse. Den som så att säga "befriar" djur kan väl, mot bättre vetande, åtminstone försöka
intala sig själv att han eller hon vill djuret väl men i detta fall finns inga sådana möjligheter till självbedrägeri. Brottslingarna oskadliggjorde larmsystemet med en precision som kräver stora kunskaper i inbrottsteknik, och de slog ut exakt de funktioner som skadade djuren maximalt snabbt, det vill säga ventilation, vattenförsörjning, utfodringsteknik och belysning. Det råder
inget tvivel om att förövarna visste vilket öde som skulle drabba hönsen.

När detta skrivs har polisen inte fått fast förövarna. De lämnade efter sig signaturen EVR som står för djurens befrielsefront på väggen till hönshuset. EVR anses ha ytterst nära kopplingar till föreningen Oikeutta eläimille, på svenska Djurens rätt, som kämpar för att all form av djurhushållning ska upphöra. Betecknande för sambandet är också att attentatet kom exakt på
årsdagen efter att Djurens rätt startade sin så kallade Tehotuotanto-kampanj där startskottet utgjordes av publiceringen av filmer som olagligt filmats i bland annat hönshus. Det är också värt att notera att Sari Komulainen, informatör för nämnda förening, enligt lördagens Hbl inte alls tar avstånd från attentatet, utan tvärtom försvarar "ekonomiskt sabotage" och anser det var
moraliskt rätt.

Det finns klara gradskillnader också i den olagliga aktivismen. Det finns en idealistisk aktivism, där förövarna öppet står för sina gärningar och tar sitt straff. En annan nivå är den där förövaren inte står upp för sin gärning, men upplever att han eller hon i kraft av någon slags högre moral för en god sak gör att de står över lagen. Och så finns det den aktivism där förövarna låter ändamålet helga medlen och inte ens låtsas vara moraliskt överlägsna. När man nått den nivån är man farligt nära brott mot liv.

I de europeiska länder där myndigheterna inte betraktat den brottsliga djurskyddsaktivismen med det allvar den kräver har mönstret varit det samma. Till först handlar det om tillslag mot pälsfarmer, har man framgång där går man vidare till övrig husdjursproduktion. Nästa steg är tillslag mot
livsmedelsförädlande industri och till slut har vi direkta hot och våldshandlingar utförda mot enskilda näringsidkare, mot deras familjer och mot deras anhöriga. Så har det gått i Storbritannien och så har det gått i Sverige.

Den utvecklingen ska vi förhindra i Finland. Inom polisen har man tyvärr beslutat att lägga ner sin grupp för bekämpande av olaglig djurskyddsaktivism vid årsskiftet. Jag frågade inrikesminister Anne Holmlund hur regeringen tänker trygga att tillslagen inte ökar då specialenheten upphör vid årsskiftet. Minister Holmlund intygade att hon personligen kommer att bevaka att de
resultat man uppnått inom enheten inte går till spillo utan att kunskapen ska tas till vara. Det börjar vara hög tid att också konkretisera det löftet.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp