Nylander: Att bita i det sura demokratiska äpplet

15.12.2008 kl. 11:30
Nyss hemkommen från min äldsta sons varma och livsbejakande julfest på hans dagis befinner jag mig i en sinnesstämning som är en konstig blandning av tillförsikt och beslutsamhet. Konstig är känslan av tillförsikt då den egentligen grundar sig på en längre tids grubblerier om hur vi skall klara av alla de angrepp det svenska i Finland just nu utsätts för. Med metoder som inte bara urholkar vår tvåspråkighet utan också den insiktsfulla demokratin.

På nationell nivå betraktas vårt lands grundlagsenliga tvåspråkighet genom pragmatismens trånga glasögon. Reformen av polisdistrikten var ett sorglustigt drama där kortsiktighet tävlade med bristande insikt om vad som skulle komma att känneteckna reformen. Matchen slutade oavgjort i och med att alla argument om att det bör finnas polisdistrikt med svenska som majoritetsspråk viftades bort med motargumentet om att den svenskspråkiga servicen tryggas oberoende av språket inom polisdistriktet. Må så vara, men vårt lands tvåspråkighet bygger på ett levande svenskt förvaltningsspråk. Förvaltning och service vid luckan går hand i hand på lång sikt. Som minoritet är vi alltid beroende av att majoriteten inser och förstår.

Vi befinner oss mitt i akt två av dramat om det tvåspråkiga Finland. Landets regering håller som bäst på att reformera regionalförvaltningen. I samband med detta har det svenska Österbotten kommit att bli ett parti- och språkpolitiskt slagfält. Karleby håller på att mot sin demokratiskt valda vilja (fullmäktige) att föras över till finska strukturer. Vissa myndighetsfunktioner skall på sikt överföras från det tvåspråkiga Vasa till det enspråkigt finska Seinäjoki. Partipolitik är här viktigare än gemensamt överenskomna principer inom regeringen om hur reformen skall förverkligas på ett sätt som beaktar de språkliga förhållandena och behoven. Men det är klart, majoriteten bestämmer vilka värden som beaktas först.

Också här i Östra Nyland ser vi i kommunalvalets efterdyningar tydliga tecken på hur man genom att ingå tekniska valförbund eller allianser vill komma åt det svenska inflytandet i regionen. Ett inflytande som baserar sig på ett i val givet förtroende. På riksnivå vill de stora partierna genom den reform av vallagstiftningen som pågår just nu förbjuda valförbund inför val. Vore det inte på sin plats att också reflektera över huruvida alla de förbund som ingås efter val på lokal nivå också borde förbjudas? Nuvarande situation, där en allians som fått en minoritet av kommunborna bakom sig i val kan diktera villkoren för dem som har en majoritet av folket bakom sig, är ett direkt hån mot demokratin.

Att bita i det sura demokratiska äpplet är allt annat än gemytligt. Varje gång den insiktsfulla och ansvarstagande demokratin falerar betalar svenskheten ett hårt pris. Det är nämligen alltid majoriteten som definierar vilket äppel som står till minoritetens förfogande. Förutom, lite karikerat, då det gäller tekniska valförbund efter kommunalval.

Åtminstone fick min sons julfest mig att för en stund glömma demokratins svagheter. Vilket är värt mycket så här i adventstider. Jag önskar Er alla trots allt en fridfull jul

Mikaela Nylander
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37