Nyss hemkommen från min äldsta sons varma och livsbejakande julfest på hans dagis befinner jag mig i en sinnesstämning som är en konstig blandning av tillförsikt och beslutsamhet. Konstig är känslan av tillförsikt då den egentligen grundar sig på en längre tids grubblerier om hur vi skall klara av alla de angrepp det svenska i Finland just nu utsätts för. Med metoder som inte bara urholkar vår tvåspråkighet utan också den insiktsfulla demokratin.

På nationell nivå betraktas vårt lands grundlagsenliga tvåspråkighet genom pragmatismens trånga glasögon. Reformen av polisdistrikten var ett sorglustigt drama där kortsiktighet tävlade med bristande insikt om vad som skulle komma att känneteckna reformen. Matchen slutade oavgjort i och med att alla argument om att det bör finnas polisdistrikt med svenska som majoritetsspråk viftades bort med motargumentet om att den svenskspråkiga servicen tryggas oberoende av språket inom polisdistriktet. Må så vara, men vårt lands tvåspråkighet bygger på ett levande svenskt förvaltningsspråk. Förvaltning och service vid luckan går hand i hand på lång sikt. Som minoritet är vi alltid beroende av att majoriteten inser och förstår.

Vi befinner oss mitt i akt två av dramat om det tvåspråkiga Finland. Landets regering håller som bäst på att reformera regionalförvaltningen. I samband med detta har det svenska Österbotten kommit att bli ett parti- och språkpolitiskt slagfält. Karleby håller på att mot sin demokratiskt valda vilja (fullmäktige) att föras över till finska strukturer. Vissa myndighetsfunktioner skall på sikt överföras från det tvåspråkiga Vasa till det enspråkigt finska Seinäjoki. Partipolitik är här viktigare än gemensamt överenskomna principer inom regeringen om hur reformen skall förverkligas på ett sätt som beaktar de språkliga förhållandena och behoven. Men det är klart, majoriteten bestämmer vilka värden som beaktas först.

Också här i Östra Nyland ser vi i kommunalvalets efterdyningar tydliga tecken på hur man genom att ingå tekniska valförbund eller allianser vill komma åt det svenska inflytandet i regionen. Ett inflytande som baserar sig på ett i val givet förtroende. På riksnivå vill de stora partierna genom den reform av vallagstiftningen som pågår just nu förbjuda valförbund inför val. Vore det inte på sin plats att också reflektera över huruvida alla de förbund som ingås efter val på lokal nivå också borde förbjudas? Nuvarande situation, där en allians som fått en minoritet av kommunborna bakom sig i val kan diktera villkoren för dem som har en majoritet av folket bakom sig, är ett direkt hån mot demokratin.

Att bita i det sura demokratiska äpplet är allt annat än gemytligt. Varje gång den insiktsfulla och ansvarstagande demokratin falerar betalar svenskheten ett hårt pris. Det är nämligen alltid majoriteten som definierar vilket äppel som står till minoritetens förfogande. Förutom, lite karikerat, då det gäller tekniska valförbund efter kommunalval.

Åtminstone fick min sons julfest mig att för en stund glömma demokratins svagheter. Vilket är värt mycket så här i adventstider. Jag önskar Er alla trots allt en fridfull jul

Mikaela Nylander