Nylund: Lex Nokia väcker känslor

09.02.2009 kl. 09:19
Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation, mer känd som "Lex Nokia", kommer till behandling i plenum denna månad. Det omdebatterade lagförslaget väcker starka känslor och visst är det positivt med debatt.

Låt mig klargöra vissa saker: Den kommande lagen gör det definitivt inte möjligt för ett husbolag att kontrollera vilka Internetsidor dess inneboende surfar på, den tillåter absolut inte arbetsgivare att läsa de anställdas e-post och den tillåter under inga omständigheter att alla arbetstagare på ett företag får identifieringsuppgifterna från sin e-post granskade utan att de vet om det. Den rubbar inte heller mediernas källskydd.

Debatten ger lätt en uppfattning om att lagen innebär något helt nytt. Så är det inte, lagen om dataskydd och dess trettonde paragraf har varit i kraft sedan år 2004, Den innehåller också nu möjligheten för teleföretag som tillhandahåller mervärdestjänster och sammanslutningsabonnenter att behandla identifieringsuppgifter. Däremot har gränsdragningarna för när det får göras varit diffusa, oklara och befunnit sig i en juridisk gråzon. Den lagändring som nu är på väg att godkännas innebär att den tidigare paragraf 13 ersätts med 11 nya paragrafer som strängt reglerar när en arbetsgivare eller en så kallad sammanslutningsabonnent får behandla identifieringsuppgifter.

Möjligheten att få gå igenom identifieringsuppgifterna kan uppstå i två fall: 1) Ifall det på grund av missbruk uppstår en betydande olägenhet, till exempel någon i ett universitets forskningsgrupp läcker ut uppgifter som per definition ännu inte är företagshemligheter eller 2) ifall man misstänker att företagshemligheter läckt ut uttryckligen via kommunikationsnäten.

Innan någon organisation får börja behandla identifieringsuppgifter krävs följande åtgärder enligt den nya lagen: Dataskyddet måste sättas i skick, kommunikationsnätets användningsregler måste definieras, skriftliga föreskrifter skall ges till användarna, personerna som ansvarar för datasäkerheten och har rätten att behandla identifieringsuppgifterna skall identifieras, man måste informera om förfarandet, man måste informera dataombudsmannen om att genomgång av identifieringsuppgifter påbörjats samt avge årlig rapport till ombudsmannen om förfarandet. Det är en noggrann och omfattande process innan någon får inleda en genomgång och det kan inte ske lättvindigt. Bryter man mot det ovannämnda begår man ett brott och straffas för det.

Påståendet om att man ger företag eller sammanslutningsabonnenter större befogenheter än våra myndigheter ska tas med en stor nypa salt. Vi tycker bättre eller sämre om att många företag och organisationer idag övervakar sina anställda och kunder via övervakningskameror med bandningsfunktion, men det är ett etablerat system som tillkommit av ett behov att skydda egendom. Upptäcker man något misstänkt brottsligt tillkallas polisen och en förundersökning inleds. Samma praxis gäller här.

Lagen har behandlats ytterst noggrant i riksdagen. Kommunikationsutskottet har hört närmare tjugo sakkunniga. De preciseringar som lagen för med sig har förordats förutom av näringslivets organisationer också av arbetstagarorganisationerna och av de flesta andra som avgett utlåtande, bland annat av Viestinnän Keskusliitto som har våra mediahus som medlemmar. Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation är ingen trevlig lag, men i bästa fall åstadkommer lagen att sammanslutningsabonnenter förbättrar sitt dataskydd och gör sig själv onödig.

Ingen av oss vill ha ett samhälle där "storebror ser dig". När lagförslaget kom till riksdagen i förra hösten var jag mycket kritiskt inställd till det och inte beredd att godkänna det. Under behandlingens gång har jag kommit att ompröva min åsikt. Finland är ett av de ledande länderna i produktutveckling och datakommunikation, och det innebär av det är ett nationellt intresse att skydda företagshemligheter. Lagändringen är ett försök att svara mot den utmaningen.
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15