Växande befolkning kräver nya jordbruksmetoder

Vi har en enorm global utmaning som vi bör lösa snabbt: Hur få upp skördenivåerna i världen för att undvika svältkatastrofer. På kortare sikt har vi en global livsmedelsmarknad som frihandelsentusiaster experimenterat med i en marknadsliberal ideologisk anda där man valt att bortse från att en livsnödvändighet, maten, inte lämpar sig som spekulationsobjekt. Och vi har en inhemsk livsmedelsmarknad där primärproducenten får ta alla stötar när de starka aktörerna, industrin och handeln tagit sitt.

FAO, FN:s livsmedelsorganisation med målsättning att utrota hungern i världen, höll ett seminarium i början på februari med över 1 000 deltagare från hela världen. Det viktigaste budskapet från mötet var att vi måste fördubbla världens livsmedelsproduktion till år 2050 för att föda de 9 millioner mänskor som lever då. Samtidigt anses klimatförändringen som det största miljöhot vi har. Vi står också inför utmaningen att ersätta de fossila bränslena med förnyelsebara och det ställer nya krav på såväl skogs- som åkerbruk.

Traditionellt har svaret på ökat livsmedelsbehov varit röjning av skog till åkermark. Nu vet vi att röjning av skog, i synnerhet regnskog, leder till betydande koldioxidutsläpp. Skog behövs för biodiversiteten, för världens vattenekonomi och inte minst för att skogen binder största delen av världens kol idag. Starkt ökad åkerareal leder till ett markant ökat sötvattenbehov, en av morgondagens stora bristvaror. Det är nyttigt att komma ihåg att Finland är så gott som det enda land i världen med en ansenlig jordbruksproduktion där det är ett större bekymmer att få bort vatten från åkern än att få dit det i tillräcklig mängd för en god skörd.

Slutsatsen från forskarna är klar: Vi måste uttryckligen av miljöskäl markant öka avkastningen av varje hektar åker, vi måste kort och gott bli betydligt effektivare än idag. Extensiv produktion anses av forskarna inte längre som det miljövänliga alternativet utan nu är det biologiskt hållbar, noggrann och effektiv odling som ska eftersträvas. I praktiken handlar det om växtförädling, väl avvägd gödsling och västskyddsbekämpning, reducerad jordbearbetning och utnyttjande av ny teknik.

Vi vet att livsmedelsförsörjningen är oerhört känslig för tillfället. Den världsomspännande finanskrisen gör att utvecklingen i jordbruket på kort sikt går en liknande kräftgång som övriga branscher. Alla minns ännu 2007 års kraftiga prisstegring på spannmålen och de problem de medförde. Nu har skördarna varit goda och lagren har fyllts på, men faktum är att det räcker med missväxt i ett av världens stora spannmålsodlingsområden för att en liknande situation ska uppstå som för ett och ett halvt år sedan. En ny matkris önskar ingen i detta läge.

Samtidigt vet vi att jordbrukarna i Finland kämpar med lönsamheten på sina gårdar. Kostnaderna är höga, och bland annat köttpriserna har sjunkit efter årsskiftet trots att det skulle vara mer än nödvändigt att det steg. I slutet på förra veckan meddelade Valio att avräkningspriset på mjölk sjunker med mera än tio procent, och även om sänkningen har varit väntad på grund av marknadsläget i konkurrentländerna så är den ytterst kännbar på gårdarna. Och till syvende och sist så finns bara en möjlighet att höja lönsamheten på gårdarna, det måste komma från markanden och det innebär högre priser.

Mot den här bakgrunden framstår diskussionen om huruvida det är rätt eller fel att sänka matmomsen som smått surrealistisk för mig. Man kan självklart ha olika åsikt om vad som ska beskattas, men att EU:s nästhögsta moms på mat skulle vara rättvis fördelningspolitik vägrar jag att acceptera. Maten är en livsnödvändighet och den med de lägsta inkomsterna betalar relativt sett mest för sin mat. - Att statsmakten tar ut en överstor skatt av de som har det sämst är orättvist. Sänkt matmoms är god fördelningspolitik!

Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre