Debatten om utlänningslagen som denna vecka pågått både i riksdagen och i media har igen visat att vi hela tiden och på alla plan måste arbeta mot intolerans.

Under högkonjunkturen insåg man att invandring behövs, och därmed låg främlingsfientligheten lågt. Nu när lågkonjunkturen nått vårt land kan det vara lätt för antagonister att slita samstämmigheten mot främlingshat i bitar, och det kan stå oss dyrt. För att vara ärliga mot oss själva är det viktigt att vi reagerar och agerar mot falska påståenden om invandrare och lagstiftning som berör dem.

Jag vill lyfta fram några element i en debatt med rasistiska drag: För det första är främlingsfientlighet nästan aldrig selektiv. Ofta hör man påståenden som att man inte motsätter sig invandrare som arbetat eller beter sig efter normerna. Jag skulle snarare påstå att atmosfären i samhället antingen är främlingsfientligt eller så är den inte. En misstänkliggörande atmosfär har en tendens att fastna på varje utlänning och gör det svårare för honom eller henne att leva i vårt samhälle, oberoende av personens natur eller möjligheter. För det andra stannar intolerans sällan vid utlänningar, utan riktar sig mot alla som avviker från genomsnittet. Det kan röra sig om allt från människor med mentala problem till nationella minoriteter. För det tredje är de av oss som inte tillhör någon minoritet alls verkligen i minoritet. Så är det att intolerans kan drabba vem som helst medan tolerans frambringar begåvningar!

Personer som inte kan återvända till sitt hemland på grund av "tekniskt hinder" beviljas tillfälligt uppehållstillstånd (B-lov). Sedan utlänningslagen totalreviderades år 2004 under dåvarande inrikesminister Rajamäki har tillfälliga uppehållstillstånd beviljats i hundratal, främst till asylsökande från Somalia, Irak och Afghanistan. Faktum är att största delen av dem som beviljats B-lov finns fortfarande kvar i vårt land och orsakerna till att de inte kan återvända ligger djupare än s.k. "tekniska hinder". De är personer vars hemland under flera år upplevt väpnad konflikt. Det är rätt och slätt fel att påstå att en väpnad konflikt är ett tekniskt hinder: Det är situationen i hemlandet som hindrar återvändo.

Problemet med de tillfälliga B-loven är att de fråntog innehavaren rätt till hemkommun i Finland, rätt till arbete och rätt för invandrarbarn att gå i skola, vilket är en grundläggande rättighet som den finländska staten bör ha kunnat upprätthålla oberoende av barnets uppehållstillstånd. På detta sätt fråntogs innehavaren möjligheten att integreras i det finländska samhället. Trots att flera av problemen åtgärdats kvarstår problemet med att innehavaren under första året inte får arbeta.

Vi i Svenska riksdagsgruppen anser att det viktigaste i den nya lagen är att de som fått B-lov - tillfälligt uppehållstillstånd - får rätt att arbeta. Rätt att arbeta innebär rätt att försörja sig själv och en eventuell familj, rätt till integration, rätt att bli en del av samhället och rätt att bidra till samhällsutvecklingen. Det mår både samhället och invandraren bra av.

Regeringen avgav lagförslaget enhälligt för över ett år sedan och riksdagen har tagit god tid på sig att behandla det. Inga större ändringar har gjorts. Nu är det hög tid att frångå en politik som så effektivt undergrävt integreringen av de invandrare som stannat i Finland. Integrationen av invandrare måste bli snabbare, effektivare och utgå ifrån individens egna möjligheter. Det viktigaste i den nya lagen är att de som får B-lov får rätt att arbeta, läs: Ges möjligheten att bli en del av samhället.

Mats Nylund, riksdagsledamot