På detta sätt ska vi bibehålla och höja välfärden och det goda sociala skydd som vi är kända för i Finland.

När regeringen i veckan hade sin halvtidsgenomgång föreslogs att den allmänna pensionsåldern skulle höjas från 63 till 65 år. Detta sker inte över en natt utan pensionsåldern skulle höjas stegvis med början från år 2011. Först år 2022 skulle den nya minimiåldern vara i kraft. Detta behövs för att ta hand om den åldrande befolkningen och samtidigt se till att pensionerna inte sänks!
Sysselsättningsgraden i Finland borde höjas från nuvarande 70 till 75 %. Vi behöver alltså komma ut snabbare i arbetslivet, må bra när vi väl är där och ha motivation och vilja att stanna länge. Allt det här tog regeringen fasta på via olika förslag som förbättrar möjligheterna till ett långt och givande arbetsliv.

Under ”laman” på 1990-talet användes osthyveln frekvent när det skars ner på våra stöd och sociala förmåner. Också kommunerna drabbades hårt. Servicenivån kunde omöjligen upprätthållas. Idag ser vi konsekvenserna exempelvis i det ökande illamående som drabbat barn- och unga när skolpsykiatrin och övriga skyddsnät bantades ner och närapå försvann. I denna kris vill vi agera annorlunda. Vi vill inte skära ner i de förmåner som drabbar samhällets svaga. Vi vill inte heller att välfärden ska minska. Och vi vill inte att de negativa konsekvenserna ska synas om 10 år.
Istället tar vi ansvar i regering och riksdag genom att besluta om ett av de största stödpaketen i hela EU. Vi ökar statsskulden för att kunna behålla det sociala skydd vi anser vara så viktigt. Men vi kan inte ensamma ta hela ansvaret - också medborgarna måste ta ansvar för välfärden. Vi måste också inse att skulderna ska betalas tillbaka. Därför behöver vi ha kvar kunniga människor i arbetslivet!
Idag går folk i pension alldeles för tidigt. Jag kan ta mig själv som exempel; en frisk och arbetsför kvinna som närmar sig 58 år. Många i min ålder eller några år äldre har redan gått i pension eller tänker göra det. Är det här rimligt när vi ständigt får allt fler pensionärer och allt färre förvärvsarbetande? Nej, istället måste vi ta ett gemensamt ansvar för den finländska välfärden.
Regeringen har satt ut en riktlinje. Nu vidtar den egentliga beredningen på Social- och hälsovårdsministeriet. Här är givetvis förhandlingar med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna en viktig del. Det är under den här resan som detaljerna och tidsplanen klarnar. Sedan får vi på riksdagen ta ställning till förslaget. Klart är dock att ett friskt folk, ett friskt näringsliv och ett friskt samhälle lägger grunden för vår välfärd. Mot detta har regeringen tagit ett klart steg i och med målet att höja pensionsåldern!

Ulla-Maj Wideroos