Wideroos: Med ansvar för framtiden!

17.03.2009 kl. 09:38
"I denna arbetsgrupp söker man alternativa modeller till regeringens mål att höja den nedre pensionsåldern. Utöver arbetet i denna grupp kommer regeringen inte att bereda eller verkställa några pensionspolitiska beslut. Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna bedömer linjedragningarnas och förslagens inverkan när de blivit klara". Detta är ett direkt citat från den pensionspolitiska överenskommelse som regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna gjorde i onsdags. I samma uppgörelse konstaterades att målet är att fram till 2025 höja medelpensionsåldern med minst tre år.

Medelpensionsåldern i Finland idag är drygt 59 år. Jag tycker inte att det är rimligt med tanke på att vi redan har mindre folk som kommer in på arbetsmarknaden än de som lämnar den. Fram till år 2025 beräknas den arbetsföra befolkningen minska med 265 000 personer. Det innebär i praktiken 11-12 000 personer per år. Samtidigt ökar den del av befolkningen som är över 65 år med en halv miljon. Betydligt färre skall alltså försörja en allt större del av befolkningen i och med att 65 plussarna ökar från nuvarande 16 till 25 procent av vår totala befolkning. Vi är i stort behov av att folk kommer fortare in i arbetslivet. Dessutom måste de stanna kvar där längre.

Men låt oss tala om pensionsåldern i termer som tydligt visar vad som menas. Ingen som är sjuk skall tvingas att jobba, ingen som är invalidiserad skall tvingas att jobba. Det handlar om att friska människor i framtiden också måste ta ett större ansvar för att den s.k. försörjningsgraden skall bli rimlig. Självklart är det inte tillräckligt att bara höja medelpensionsåldern. Det måste göras något åt trivseln och orken på arbetsplatserna. Vi bör införa långtgående hälsofrämjande åtgärder för att arbetstagarna ska orka längre. Det innebär att vi måste ha en flexibel arbetsmarknad där de som är sjuka måste ha möjlighet att jobba så mycket eller så lite de själva orkar. Detta istället för att få eller tvingas till en sjukpensionering. I detta fall har vi mycket att lära av vårt västra grannland som erbjuder en långt större flexibilitet. Dessutom måste vi se på hur vi producerar servicen i framtiden. Gör vi rätt saker och på rätt sätt med tanke på de krav morgondagens människor kommer att ha på samhället? Vi kommer att ha generationer i framtiden som ställer krav på ett eget inflytande på den service de behöver.  Vi kommer att ha generationer som inte nöjer sig med ett alternativ utan som kräver större valfrihet. Har vi gjort tillräckligt för att möta denna utmaning? Jag är inte övertygad om det! Det är därför som regeringen agerar - så gör en regering med ansvar för framtiden!

Denna fråga handlar faktiskt om framtiden. Skall framtidens finländare ha en möjlighet att leva i ett av världens bästa länder? Skall vi som nu finns på arbetsmarknaden ha ett ansvar för människor som av olika orsaker står utanför arbetsmarknaden i framtiden? Det handlar om barn och äldre, om sjuka och handikappade! Eller skall vi ta ut det maximala av vårt liv och låta andra sköta sig själva? Jag hoppas att vi alla förstår att vi måste ta ett gemensamt ansvar i de här frågorna! Bra att komma ihåg här är att det är dagens unga människor som kommer att få leva fullt ut med att jobba längre. Det är de som kommer att få bära det tyngsta ansvaret för morgondagens välfärds-Finland. Aningen förvånande är att de inte protesterar högljutt mot att jobba längre. De tycks dock inse att det krävs. De är beredda att ta ansvaret. Jag hoppas att alla vi andra också är det!

Ulla-Maj Wideroos
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00