Wideroos: Med ansvar för framtiden!

17.03.2009 kl. 09:38
"I denna arbetsgrupp söker man alternativa modeller till regeringens mål att höja den nedre pensionsåldern. Utöver arbetet i denna grupp kommer regeringen inte att bereda eller verkställa några pensionspolitiska beslut. Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna bedömer linjedragningarnas och förslagens inverkan när de blivit klara". Detta är ett direkt citat från den pensionspolitiska överenskommelse som regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna gjorde i onsdags. I samma uppgörelse konstaterades att målet är att fram till 2025 höja medelpensionsåldern med minst tre år.

Medelpensionsåldern i Finland idag är drygt 59 år. Jag tycker inte att det är rimligt med tanke på att vi redan har mindre folk som kommer in på arbetsmarknaden än de som lämnar den. Fram till år 2025 beräknas den arbetsföra befolkningen minska med 265 000 personer. Det innebär i praktiken 11-12 000 personer per år. Samtidigt ökar den del av befolkningen som är över 65 år med en halv miljon. Betydligt färre skall alltså försörja en allt större del av befolkningen i och med att 65 plussarna ökar från nuvarande 16 till 25 procent av vår totala befolkning. Vi är i stort behov av att folk kommer fortare in i arbetslivet. Dessutom måste de stanna kvar där längre.

Men låt oss tala om pensionsåldern i termer som tydligt visar vad som menas. Ingen som är sjuk skall tvingas att jobba, ingen som är invalidiserad skall tvingas att jobba. Det handlar om att friska människor i framtiden också måste ta ett större ansvar för att den s.k. försörjningsgraden skall bli rimlig. Självklart är det inte tillräckligt att bara höja medelpensionsåldern. Det måste göras något åt trivseln och orken på arbetsplatserna. Vi bör införa långtgående hälsofrämjande åtgärder för att arbetstagarna ska orka längre. Det innebär att vi måste ha en flexibel arbetsmarknad där de som är sjuka måste ha möjlighet att jobba så mycket eller så lite de själva orkar. Detta istället för att få eller tvingas till en sjukpensionering. I detta fall har vi mycket att lära av vårt västra grannland som erbjuder en långt större flexibilitet. Dessutom måste vi se på hur vi producerar servicen i framtiden. Gör vi rätt saker och på rätt sätt med tanke på de krav morgondagens människor kommer att ha på samhället? Vi kommer att ha generationer i framtiden som ställer krav på ett eget inflytande på den service de behöver.  Vi kommer att ha generationer som inte nöjer sig med ett alternativ utan som kräver större valfrihet. Har vi gjort tillräckligt för att möta denna utmaning? Jag är inte övertygad om det! Det är därför som regeringen agerar - så gör en regering med ansvar för framtiden!

Denna fråga handlar faktiskt om framtiden. Skall framtidens finländare ha en möjlighet att leva i ett av världens bästa länder? Skall vi som nu finns på arbetsmarknaden ha ett ansvar för människor som av olika orsaker står utanför arbetsmarknaden i framtiden? Det handlar om barn och äldre, om sjuka och handikappade! Eller skall vi ta ut det maximala av vårt liv och låta andra sköta sig själva? Jag hoppas att vi alla förstår att vi måste ta ett gemensamt ansvar i de här frågorna! Bra att komma ihåg här är att det är dagens unga människor som kommer att få leva fullt ut med att jobba längre. Det är de som kommer att få bära det tyngsta ansvaret för morgondagens välfärds-Finland. Aningen förvånande är att de inte protesterar högljutt mot att jobba längre. De tycks dock inse att det krävs. De är beredda att ta ansvaret. Jag hoppas att alla vi andra också är det!

Ulla-Maj Wideroos
Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35