Republikens president Tarja Halonen stod värd för det nionde s.k. Presidentforum- tillfället som hölls på presidentslottet i tisdags. Tillfället var såtillvida historiskt att på plats fanns också våra tidigare presidenter Mauno Koivisto och Martti Ahtisaari. Inbjudna var en riksdagsledamot från varje riksdagsgrupp samt en rad yngre samhällspåverkare som representerade olika intressegrupper och organisationer. Jag hade förmånen att få representera svenska riksdagsgruppen. Temat var Finland i förändring.

Diskussionen kom mycket att kretsa kring utbildning, invandring, klimatfrågor och globaliseringens inverkan på vårt samhälle. President Koivisto gick i sin taltur tillbaka i tiden och framhöll hur viktigt det genom vårt lands historia varit att Finland haft en egen vilja. Han betonade också vikten av goda grannerelationer. Beundransvärt var att han orkade vara med under hela den nästan fyra timmar långa diskussionen.

Att det finns en viss spänning mellan president Halonen och president Ahtisaari, kunde inte förbigå någon. Framförallt syntes det i deras formuleringar om invandringen. President Halonens tonfall var skarpt då hon slog fast att mänskor inte får behandlas enbart som arbetskraft, utan måste ses som de individer de är. Det är lätt att hålla med henne. Också de som flyttar till vårt land för att få jobb, skall då de blir äldre få samma bemötande och omsorg som vi som är födda i Finland. President Ahtisaari uppfattade jag nog att i grunden var inne på samma linje, men han uttryckte det annorlunda genom att säga att vi skall se dem som flyttar hit som en resurs och inte som en belastning. Och det tycker jag också man kan hålla med om. Mänskor flyttar ofta efter arbete, eftersom arbete är en så viktig del för vårt liv och uppehälle. I vår egen historia finns det många exempel på att finländare också flyttat utomlands för att hitta jobb, inte minst under 1960- och 70-talet, då många drog iväg till Sverige.

I min taltur tog jag fasta på utbildningens stora betydelse för att vi kunnat nå det välfärdssamhälle vi har idag. I framtiden kommer allt flere kulturer att få samsas också hos oss, och fastän Finland blivit känt för att ha ett slagkraftigt skolsystem så ser vi ändå brister då det gäller den sociala kompetensen och förmågan till tolerans och hänsyn. Därför frågade jag presidenterna om hur de ser på framtidens skola, och behovet av att inte enbart lära sig fakta, utan att också utveckla de sociala färdigheterna som behövs i livet. Klart är att föräldrarna och hemmen här skall ha den största rollen anser jag själv, men skolan skall också finnas med på ett hörn. President Ahtisaari betonade i sitt svar att varje människa måste ansvara för sitt eget liv, och att vi också måste våga säga att det är viktigt att lära hantera sitt liv som ung. President Halonen igen var också bekymrad för den ökade individualismen i samhället. Det gäller att jobba med attityder på många plan. Allt som allt en angenäm upplevelse, och visst visade tillfället att samhället har en stor resurs i de seniorer som lämnat det aktiva arbetslivet. Något som vi borde bli bättre att ta vara på, inte bara då det gäller tidigare presidenter.

Anna-Maja Henriksson