Arbetskraftsbyrån bör få resurser

09.05.2009 kl. 09:10
Riksdagens utskott har de senaste veckorna diskuterat finansramarna för åren 2010-2013. Mycket i ramarna för statsfinanserna är bra eller till och med mycket bra. Regeringen försöker förbättra kommunernas situation genom att temporärt höja kommunernas andel av samfundsskatten.

 

Samtidigt höjs också församlingarnas andel. Man avskaffar arbetsgivarens FPA-avgift vilket ger extra klirr i den kommunala skattkistan. Dessutom kommer både den övre och nedre gränsen för fastighetsskatten att höjas, vilket ger kommunerna ett större spelrum. Enligt ramarna fortsätter också den ekologiska skattereformen och tyngdpunkten i beskattningen flyttas från arbete till beskattning av miljö och konsumtion. För att kompensera den inkomstminskning som FPA-avgiftens avskaffande medför höjs energiskatterna. Detta riktas i huvudsak in på näringslivet, men också för medborgarna sker vissa förändringar.
 
Så långt är allt rätt bra! Budgetramarna är givetvis byggda på prognoser över ekonomins utveckling. Prognoser som tycks vara i ständig förändring i finanskrisens spår. Arbetslösheten väntas enligt Finansministeriets prognoser öka till 9 % detta år och 9,5 % nästa år. ETLA, näringslivets forskningscentral, förväntar sig ännu dystrare siffror. Jag är beredd att luta mot de senare. Fakta är att redan i mars hade arbetslöshetsgraden stigit till 8,3 %, vilket är en ökning på 1,6 procentenheter jämfört med ifjol. Bland unga är ökningen än mer alarmerande. Deras arbetslöshetsgrad är nu uppe i 21,6 %! Fakta är också att den totala produktionen samtidigt minskar och med den skatteinkomsten. I  dessa finansiellt turbulenta tider  kan vi alltså inte helt och hållet lita på de prognoser som ställs. Ändå behöver vi ramar att hålla oss till – det handlar också om trovärdighet för vår ekonomiska politik. Men det är klart att vi alla funderar över hur det kommer att gå och hur mycket har skett fram till augusti när regeringen skall avge nästa års budget.
 
Regeringen framför också andra mål i ramarna. Man har för avsikt att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet genom att förlänga arbetskarriären både i början och slutet. Redan tidigare har regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kommit överens om en målsättning att fram till år 2025 höja medelpensionsåldern med minst tre år. Ramarna fortsätter i den linjen – och det behövs – för tillgången på arbetskraft kommer i längden att minska. Samtidigt har staten ett eget produktivitetsprogram på gång. Enligt detta program ska statsförvaltningen effektiveras och kostnaderna minskas. Rent konkret ska antalen årssverken minskas – dvs. staten ska ha mindre folk på jobb. Det är naturligtvis viktigt att staten ser över sin funktion och sin personal. Staten ska vara effektiv i sin förvaltning. Men mycket viktigt att komma ihåg är att staten inte är ett företag och den kan inte heller styras som ett sådant! Man ska också komma ihåg att produktivitetsprogram gjordes upp under goda tider före finanskrisens intåg. Det innebär att det måste finnas flexibilitet i produktivitetsprogrammet. Arbetslösheten växer nu och det betyder att arbetskraftsbyråerna utsätts för en hård press. De kommer att behövas mera pengar – inte mindre. Med flexibilitet menar jag alltså att resurserna till arbetskraftsbyråerna måste anpassas till att arbetslösheten stiger. Det som permitteras eller sägs upp har rätt att få en bra service och det får de inte om arbetskraftsbyråernas resurser minskar.
 
Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00