Arbetskraftsbyrån bör få resurser

09.05.2009 kl. 09:10
Riksdagens utskott har de senaste veckorna diskuterat finansramarna för åren 2010-2013. Mycket i ramarna för statsfinanserna är bra eller till och med mycket bra. Regeringen försöker förbättra kommunernas situation genom att temporärt höja kommunernas andel av samfundsskatten.

 

Samtidigt höjs också församlingarnas andel. Man avskaffar arbetsgivarens FPA-avgift vilket ger extra klirr i den kommunala skattkistan. Dessutom kommer både den övre och nedre gränsen för fastighetsskatten att höjas, vilket ger kommunerna ett större spelrum. Enligt ramarna fortsätter också den ekologiska skattereformen och tyngdpunkten i beskattningen flyttas från arbete till beskattning av miljö och konsumtion. För att kompensera den inkomstminskning som FPA-avgiftens avskaffande medför höjs energiskatterna. Detta riktas i huvudsak in på näringslivet, men också för medborgarna sker vissa förändringar.
 
Så långt är allt rätt bra! Budgetramarna är givetvis byggda på prognoser över ekonomins utveckling. Prognoser som tycks vara i ständig förändring i finanskrisens spår. Arbetslösheten väntas enligt Finansministeriets prognoser öka till 9 % detta år och 9,5 % nästa år. ETLA, näringslivets forskningscentral, förväntar sig ännu dystrare siffror. Jag är beredd att luta mot de senare. Fakta är att redan i mars hade arbetslöshetsgraden stigit till 8,3 %, vilket är en ökning på 1,6 procentenheter jämfört med ifjol. Bland unga är ökningen än mer alarmerande. Deras arbetslöshetsgrad är nu uppe i 21,6 %! Fakta är också att den totala produktionen samtidigt minskar och med den skatteinkomsten. I  dessa finansiellt turbulenta tider  kan vi alltså inte helt och hållet lita på de prognoser som ställs. Ändå behöver vi ramar att hålla oss till – det handlar också om trovärdighet för vår ekonomiska politik. Men det är klart att vi alla funderar över hur det kommer att gå och hur mycket har skett fram till augusti när regeringen skall avge nästa års budget.
 
Regeringen framför också andra mål i ramarna. Man har för avsikt att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet genom att förlänga arbetskarriären både i början och slutet. Redan tidigare har regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna kommit överens om en målsättning att fram till år 2025 höja medelpensionsåldern med minst tre år. Ramarna fortsätter i den linjen – och det behövs – för tillgången på arbetskraft kommer i längden att minska. Samtidigt har staten ett eget produktivitetsprogram på gång. Enligt detta program ska statsförvaltningen effektiveras och kostnaderna minskas. Rent konkret ska antalen årssverken minskas – dvs. staten ska ha mindre folk på jobb. Det är naturligtvis viktigt att staten ser över sin funktion och sin personal. Staten ska vara effektiv i sin förvaltning. Men mycket viktigt att komma ihåg är att staten inte är ett företag och den kan inte heller styras som ett sådant! Man ska också komma ihåg att produktivitetsprogram gjordes upp under goda tider före finanskrisens intåg. Det innebär att det måste finnas flexibilitet i produktivitetsprogrammet. Arbetslösheten växer nu och det betyder att arbetskraftsbyråerna utsätts för en hård press. De kommer att behövas mera pengar – inte mindre. Med flexibilitet menar jag alltså att resurserna till arbetskraftsbyråerna måste anpassas till att arbetslösheten stiger. Det som permitteras eller sägs upp har rätt att få en bra service och det får de inte om arbetskraftsbyråernas resurser minskar.
 
Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00