Ändring av självstyrelselagens 30 och 39 §

19.05.2009 kl. 10:20
Anförande 19.5.2009

Ärade herr talman! I denna proposition föreslås att 30 och 39 § i självstyrelselagen ändras. Det handlar om två helt olika ärenden som av en händelse finns i samma proposition. Den ena ändringen föranleds av statens regionalförvaltningsreform och berör egentligen inte alls Åland på något annat sätt än att eftersom det inte längre kommer att finnas några länsstyrelser i riket så ska också länsstyrelsen på Åland byta namn till Statens ämbetsverk på Åland, men arbetsuppgifterna försvinner inte. Då myndigheten finns omnämnd på ett ställe i självstyrelselagen så sker detta genom en ändring av självstyrelselagen.

Landshövdingarna försvinner i Finland utom en, nämligen landshövdingen på Åland, och många har frågat varför. Jo, därför att landshövdingen på Åland alltid har haft en särskild ställning. Han har varit statens ombud, eller rikets som vi säger, och det har också tidigare funnits förslag om att han i likhet med statens representant på Färöarna och Grönland skulle kallas riksombudsman för att särskilja honom från vanliga landshövdingar. Ålands självstyrelse grundar sig inte på grundlagen, i den finns bara sagt att Åland har självstyrelse i enlighet med vad som stadgas i självstyrelselagen.

Självstyrelselagen i sin tur bygger på Nationernas förbunds beslut från 1921 i Genève. I Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige gavs nämligen landshövdingen, liksom även republikens president, en alldeles särskild ställning som jag inte här ska gå in på. Det är antagligen anledningen till att Åland får behålla sin landshövding. Man vill inte ändra på denna konstruktion som utgör en del av den internationella konfliktlösningen. Det finns inte heller längre något behov av att ändra titeln för att särskilja honom från andra.

Den andra ändringen kan sägas vara ännu mer teknisk. Exakt samma ändring godkände riksdagen den 18 december 2008 och var en följd av att konsumentrådgivningen omorganiserades i riket. Så varför är den nu här igen? Jo, därför att lagtinget inte godkände den. Och varför gjorde inte lagtinget det? Jo, därför att den enligt deras åsikt inte behandlats på rätt sätt i riksdagen. Lagändringen hade inte som alla tidigare ändringar av självstyrelselagen varit till grundlagsutskottet, specialutskottet för åländska frågor i riksdagen. Och som bekant måste landets båda lagstiftande församlingar godkänna ändringar av självstyrelselagen för att bli gällande.

Det visade sig dock att inget fel hade begåtts. Enligt 74 § i grundlagen ska grundlagsutskottet ge utlåtanden om grundlagsenligheten över ett lagförslag som föreläggs utskottet, och enligt talmanskonferensens allmänna anvisningar ska grundlagsutskottet behandla frågor i anknytning till Ålands självstyrelselag. Utskottet ska alltså behandla självstyrelselagen om och när den kommer, och hittills har den alltid kommit. Efteråt var alla överens om att det inte fanns någon bestämmelse som säger att alla ändringar av självstyrelselagen automatiskt ska remitteras till grundlagsutskottet, men att alla ändringar ändå alltid ska remitteras dit. Det borde alltså ha funnits en sådan regel och jag utgår därför ifrån att den olycksaliga behandlingen har lett till att en sådan regel kommer att införas i de allmänna anvisningarna snarast möjligt.

Herr talman! I sammanhanget kan nämnas att enligt 77 § i grundlagen ska en lag som riksdagen godkänt men presidenten inte stadfäster gå tillbaka till riksdagen, men där finns inte reglerat vad som ska hända när lagtinget förskastat samma lag. Kanske ett ännu värre problem, om det inte som nu fick en elegant lösning genom att lagändringen så snabbt kom tillbaka till riksdagen för ett korrekt behandling.
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37