Svåra beslut i rikspolitiken!

22.05.2009 kl. 09:10
Rösttröskeln i valreformen, Karleby samt övriga Mellersta Österbottens öde och söndagsöppet i affärerna – allt diskuterades senaste tisdag. Då möttes nämligen kvartetten, dvs. regeringspartiernas ordförande. I två frågor fattades beslut – i en fråga lyckades man inte komma överens.

 

Vallagstiftningen ska reformeras. Det har varit klart sedan senaste regeringsförhandlingar. De stora partierna i sällskap med bland annat Kristdemokraterna har alla velat införa en rösttröskel. Det betyder alltså att varje parti måste ha stöd av minst några procent av folket. Våra tre stora partier vill på detta sätt cementera sin maktposition. SFP har länge tyckt att en rösttröskel är odemokratisk. Vi vill istället jobba för ett öppet och transparent system där alla ska ha möjlighet att bli invalda. Med en rösttröskel blir det i praktiken omöjligt för nya partier att etablera sig. Enligt detta system skulle De Gröna ha haft det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att i tiderna etablera sig i rikspolitiken. Så ska det naturligtvis inte vara i en demokrati. Stödet för att införa en rösttröskel har dock varit massivt. Jag undrar vad de tre stora partierna är rädda för? De har ju ändå en uttrycklig maktposition som knappast skulle påverkas av nya aktörer i politiken. Varför skulle de inte vilja ge nya partier en möjlighet? Och varför skulle de försöka göra sig av med mindre partier? För vi ska komma ihåg att mångfald ger mervärde – också på den politiska kartan.
 
Beslutet om en reform av vallagstiftningen fattades alltså redan i regeringsförhandlingarna. Stödet för en rösttröskel var enormt. I en demokrati betyder det att rösttröskel kommer att införas – majoritetens vilja bör följas. De stora ville ha minst 3,5 %, helst 3,8 eller till och med 4,0 %.  Det tyckte SFP var oacceptabelt. Vi lyckades via skickligt arbete också få igenom en kompromiss. Rösttröskeln blir 3 %! Det är en stor arbetsseger! Vi visar att vi fortfarande värnar om demokratin och en rik partiflora! Samtidigt visar vi att vi är en reell och viktig part i regeringen. Så ska vi fortsätta göra politik – modigt och beslutsamt!
 
Tyvärr nåddes ännu inget beslut om Karlebys och Mellersta Österbottens fortsatta öde. Istället återremitterade man ärendet dit det hör hemma - till ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (Halke). Det är de som har tagit del av alla expertutlåtanden och som har all kunskap i sin hand. Där ska också beslutet fattas. Det är uppenbart att Centern på detta sätt ville fördröja beslutet i ärendet till efter EU-valet. Starka krafter tycks vägra låta den nordliga riktningen förlora – åtminstone i detta skede. För all fakta talar ju för en riktning söderut. Det gör alla experter, det gör näringslivet, det gör sammanlagt fyra ministerier och det gör Karleby stad. En region som under lång tid byggts upp skulle splittras om Mellersta Österbotten skulle hänföras norrut. Det är vansinnigt och det är också i strid med de linjer som dragits upp för hur regionförvaltningen skall utvecklas. Dessutom skulle det strida mot internationella avtal som Finland ingått. Inte nog med det så skulle 6 300 svenskar i Karleby dessutom lämnas ensamma i ett landskap som i praktiken skulle bli enspråkigt finskt. Det kan vi inte tillåta! Istället jobbar vi oförtrutet vidare i denna fråga. På detta sätt fortsätter vi vår konsekventa linje som säger att denna riktning är den enda förnuftiga. För det är förnuftet som ska avgöra denna fråga – inte envishet, prestige och spel i kulisserna!
 
Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00