Svåra beslut i rikspolitiken!

22.05.2009 kl. 09:10
Rösttröskeln i valreformen, Karleby samt övriga Mellersta Österbottens öde och söndagsöppet i affärerna – allt diskuterades senaste tisdag. Då möttes nämligen kvartetten, dvs. regeringspartiernas ordförande. I två frågor fattades beslut – i en fråga lyckades man inte komma överens.

 

Vallagstiftningen ska reformeras. Det har varit klart sedan senaste regeringsförhandlingar. De stora partierna i sällskap med bland annat Kristdemokraterna har alla velat införa en rösttröskel. Det betyder alltså att varje parti måste ha stöd av minst några procent av folket. Våra tre stora partier vill på detta sätt cementera sin maktposition. SFP har länge tyckt att en rösttröskel är odemokratisk. Vi vill istället jobba för ett öppet och transparent system där alla ska ha möjlighet att bli invalda. Med en rösttröskel blir det i praktiken omöjligt för nya partier att etablera sig. Enligt detta system skulle De Gröna ha haft det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att i tiderna etablera sig i rikspolitiken. Så ska det naturligtvis inte vara i en demokrati. Stödet för att införa en rösttröskel har dock varit massivt. Jag undrar vad de tre stora partierna är rädda för? De har ju ändå en uttrycklig maktposition som knappast skulle påverkas av nya aktörer i politiken. Varför skulle de inte vilja ge nya partier en möjlighet? Och varför skulle de försöka göra sig av med mindre partier? För vi ska komma ihåg att mångfald ger mervärde – också på den politiska kartan.
 
Beslutet om en reform av vallagstiftningen fattades alltså redan i regeringsförhandlingarna. Stödet för en rösttröskel var enormt. I en demokrati betyder det att rösttröskel kommer att införas – majoritetens vilja bör följas. De stora ville ha minst 3,5 %, helst 3,8 eller till och med 4,0 %.  Det tyckte SFP var oacceptabelt. Vi lyckades via skickligt arbete också få igenom en kompromiss. Rösttröskeln blir 3 %! Det är en stor arbetsseger! Vi visar att vi fortfarande värnar om demokratin och en rik partiflora! Samtidigt visar vi att vi är en reell och viktig part i regeringen. Så ska vi fortsätta göra politik – modigt och beslutsamt!
 
Tyvärr nåddes ännu inget beslut om Karlebys och Mellersta Österbottens fortsatta öde. Istället återremitterade man ärendet dit det hör hemma - till ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling (Halke). Det är de som har tagit del av alla expertutlåtanden och som har all kunskap i sin hand. Där ska också beslutet fattas. Det är uppenbart att Centern på detta sätt ville fördröja beslutet i ärendet till efter EU-valet. Starka krafter tycks vägra låta den nordliga riktningen förlora – åtminstone i detta skede. För all fakta talar ju för en riktning söderut. Det gör alla experter, det gör näringslivet, det gör sammanlagt fyra ministerier och det gör Karleby stad. En region som under lång tid byggts upp skulle splittras om Mellersta Österbotten skulle hänföras norrut. Det är vansinnigt och det är också i strid med de linjer som dragits upp för hur regionförvaltningen skall utvecklas. Dessutom skulle det strida mot internationella avtal som Finland ingått. Inte nog med det så skulle 6 300 svenskar i Karleby dessutom lämnas ensamma i ett landskap som i praktiken skulle bli enspråkigt finskt. Det kan vi inte tillåta! Istället jobbar vi oförtrutet vidare i denna fråga. På detta sätt fortsätter vi vår konsekventa linje som säger att denna riktning är den enda förnuftiga. För det är förnuftet som ska avgöra denna fråga – inte envishet, prestige och spel i kulisserna!
 
Ulla-Maj Wideroos
Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35