Responsdebatt om Statsrådets EU-redogörelse

26.05.2009 kl. 15:00
Också Svenska riksdagsgruppen sällar sig till skaran av röster som tycker att det är viktigt att oftare diskutera EU, Finlands roll i unionen och unionens framtid.

När statsrådet avgav redogörelsen var det första gången sedan medlemskapet 1995 man i riksdagen diskuterade medlemskapet på ett allmänt plan. Svenska riksdagsgruppen stöder tanken på att regeringen borde återkomma till EU-politiken en gång per mandatperiod, vilket betyder att redogörelserna kan koncentreras lite bättre.

En av de mest centrala och brännande frågorna för både Finland och Åland, som också har kopplingar till EU och EU-politiken, saknas i redogörelsen. Det handlar om Östersjön som Svenska riksdagsgruppen länge haft högt på agendan. Förklaringen är förstås den att den är så central att den både förtjänar en egen redogörelse och en strategi på EU-nivå. Östersjöns tillstånd påverkar vår närmiljö i hög grad och genom att skapa en större sammanhållning med våra grannar kring Östersjön kan vi ytterligare utveckla regionen. Omkring 80 miljoner människor är en verklig faktor att räkna med om regionen är rätt presenterad, men då skulle det krävas det enhetliga koncentrerade grepp som vi idag saknar.
 
Den Europeiska unionen är framför allt en värdegemenskap, som fört med sig fred och stabilitet i Europa. Svenska riksdagsgruppen har tidigare stött tanken på att exempelvis Turkiet ska bli medlem i EU. Vi måste dock komma ihåg att det bör ske först när kriterierna är uppfyllda och landet därmedär redo för ett medlemskap. EU har också en skyldighet att när det är möjligt ta med de länder på västra Balkan som ansökt om medlemskap, men även Serbien och Kosovo, i gemenskapen. När vi i EU river ned statsgränser byggs där upp gränser som aldrig tidigare funnits. I Kosovo har vi en skyldighet att se till att alla, såväl den serbiska minoriteten som majoritetsbefolkningen kan känna sig trygg och att Serbien får möjlighet att ta sig ur det uppkomna, svåra folkrättsliga problemet. Detta sker snabbast och enklast genom att de tas med i EU. Det ryska inflytandet är stort med betydande ekonomiska investeringar. Det kan således bli ett problem om de inte hör varken till öst eller väst, men ligger som en isolerad ö i det geografiska EU-området. Som en del av EU kan Serbien å andra sidan ytterligare fungera som brobyggare, eller åtminstone stärka banden, mellan unionen och Ryssland. Det är EU:s skyldighet som fredsbyggare att föra detta projekt i hamn.
 
Gällande den utrikespolitiska arenan är det viktigt att komma ihåg att EU inte skall fungera som en motpol mot USA. EU skall hellre ses som en medspelare. Gällande finanskrisen är det exempelvis viktigt att vi gemensamt strävar efter att lösa de globala problemen. Det här betyder förstås inte att EU inte skulle kunna vara av annan åsikt eller kritisk mot USA:s politik eller agerande. Exempelvis USA:s skulder till FN är en olägenhet som EU i alla sammanhang bör påtala. Svenska riksdagsgruppen påminner också om att satsa på unionen som sådan. Bara i sammanhang där alla unionens länder är med på lika villkor kan Finlands röst höras. Det innebär att det är G27 eller med andra ord hela EU-familjen Finland bör satsa på.
 
En fråga som synligt kommer att vara på agendan i höst är klimatkonferensen i Köpenhamn. Svenska riksdagsgruppen anser att EU skall fortsätta att en drivande kraft i det internationella miljösamarbetet och vara en förebild och föregångare för andra länder. Inför FN:s klimatkonferens på hösten 2009 bör EU driva klimatfrågan till ett nytt skede. EU:s aktivitet i klimatfrågan är viktigt för att uppföljaren till Kyotoprotokollet skall bli verklighet. Det kommer självfallet inte att vara billigt att höja klimatribban och ytterligare skära ner utsläppen. Men Stern-rapporten från 2006 visade att det blir ännu dyrare att inte göra något överhuvudtaget. Dessutom finns det ett stort utrymme för inbesparingar och andra kostnadseffektiva lösningar.
 
I dagens läge vet vi att EU behöver kraftiga, samordnade åtgärder för att skapa jobb och tillväxt eftersom sysselsättningsgraden är av helt avgörande betydelse för välfärden i unionen. Samtidigt som EU på detta sätt tryggar ekonomin och välfärden är det viktigt att också den sociala dimensionen stärks. Ett huvudmål för unionen måste vara att inte bara förbättra medborgarnas ekonomiska villkor utan också sociala trygghet. Vi måste ta avstånd från social dumpning som innebär att medlemsländer köper sig konkurrensfördelar genom att missköta medborgarnas vardagsvillkor och levnadsmiljö. Svenska riksdagsgruppen anser att välfärdspolitik i nordisk mening starkt bidrar till konkurrenskraft, sysselsättning. Vi i Finland och Norden har ett ansvar för att marknadsföra detta inom hela EU.
 
Svenska riksdagsgruppen vill att unionen skall ha en gemensam asylpolitik. Också invandringspolitiken ska samordnas – dock beaktande att arbetsmarknadens behov varierar i medlemsländerna. Unionen måste också utveckla sin invandringspolitik för att få den att också svara mot de krav som också ställs på integreringen. Vi anser att medlemsländerna, kommissionen och parlamentet alla skall ha en roll i linjedragningarna om och genomförandet av den gemensamma politiken. Som en förlängning av den gemensamma asylpolitiken vill Svenska riksdagsgruppen seatt EG-domstolen ges kompetens i asylärenden.
 
Möjligheter för Åland att påverka i EU-frågor som berör landskapet kommer att ökas. Det är viktigt. Det är ställt utom allt tvivel att Åland inte har kompenserats för den behörighet som gavs bort vid inträdet i unionen. Många jämför Åland med olika regioner i federala system i Europa, områden som inte har en sådan ställning att de kunnat välja att stå utanför EU som Åland hade kunnat. Vi har nu i riksdagen till behandling den fjärde ändringen av självstyrelselagen sedan EU-inträdet. En av de mest elementära rättigheterna för den som står anklagad inför domstol, nämligen rätten att få försvara sig själv, kommer nu ännu en gång att förbättras. Jag utgår från att varje EU-redogörelse kommer att innehålla ett avsnitt om hur de åländska frågorna framskrider.
 
Avslutningsvis framhåller Svenska riksdagsgruppen att man inte i den diskussion som förts om att medlemmarna i Europaparlamentet skall bindas av nationella linjedragningar, stöder ett sådant synsätt. Ledamöterna i Europaparlamentet bör precis som alla andra parlamentariker världen över utgående från sin egen syn på ärendet arbeta för hela Europa, samtidigt som man arbetar för sitt land och sin region. Samarbetet mellan riksdagen samt riksdagsledamöterna och medlemmarna i Europaparlament borde och kunde dock stärkas.

Elisabeth Nauclér höll gruppanförandet 26.5.2009.

 

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50