Responsdebatt om statsrådets långsiktiga energi- och klimatstrategi

17.06.2009 kl. 15:45
Utmaningarna har växt ytterligare för regeringens långsiktiga energi- och klimatstrategi under vintern och våren. Den ekonomiska nedgången har ytterligare försämrat ekonomin och därmed också höjt ribban en aning för ekonomiska satsningar på klimatpolitiken.

BNP har sjunkit avsevärt under 2009 och exporten har sjunkit med över en tredjedel. Statsrådets redogörelse över budgetramarna 2010-2013 förutspår också att totalproduktionen sjunker med fem procent i år och ännu med 1,5 % nästa år. I samband med energi- och klimatstrategin förutspåddes däremot en tillväxt på över 2 % per år under tiden 2006-2020. Enligt ekonomiutskottets utredning kommer finansministeriet att i höst i samband med budgetbehandlingen att återkomma till finansieringen av energi- och klimatstrategin. Enligt finansministeriet kommer strategin att vara ett av tyngdpunktsområdena i samband med att man omfördelar 200 miljoner euro av budgetmedlen. Svenska riksdagsgruppen anser att statsrådet, senast i samband med budgetbehandlingen, måste ha tillgång till nya uppgifter om genomförandet av energi- och kllimatstrategin, vilka också tar det existerande ekonomiska läget i beaktande. Finland måste kunna hålla fast vid sina internationella åtaganden och överenskommelser.

Även om Finlands energiförbrukning har minskat radikalt under det gångna året som en följd av att flera fabriker inom träförädlingsbranschen upphört med verksamheten finns det prognoser som tyder på att megatrenden ändå är en annan. Den internationella energiorganisationen IEA förutspår att energikonsumtionen kommer att växa stabilt och att förbrukningen av el kommer att stiga till 21 % av hela energikonsumtionen. Ännu år 2030 kommer energiförbrukningen ännu att till 80 % att basera sig på fossila bränslen. Oljan kommer ännu att spela en huvudroll, men användningen av stenkol kommer också att öka. Fram till 2030 kommer andelen av den energi som förbrukas att stiga från 7 % till 10 % av totalkonsumtionen. Dessa oroväckande siffror beskriver ett möjligt framtidsscenarie och visar hur stora utmaningarna är inför höstens klimatkonferens i Köpenhamn.

Faktumet är att politkerna måste lyckas med att enas om ett avtal som innebär att den globala energikonsumtionen kan stävjas och som bygger på en större energieffektivitet och på förnybara energiformer i mycket större utsträckning än hittills. EU:s klimatpolitiska krav är ett steg i rätt riktning men i framtiden kommer politikåtgärderna ännu att tvingas bli ännu strängare.

Vi måste i framtiden få ut mera effektivitet med en mindre insats energi. Det behövs både morötter och piska för att lyckas förändra energi- och klimatpolitiken i en hållbarare riktning. Svenska riksdagsgruppen för länge sedan påtalat behovet av att ta i bruk ekonomiska styrmekanismer; inmatningstariffer, klimatcent eller gröna certifikat. Dessutom måste vi öka självförsörjningsgraden av energi. Det här sker bäst genom att starkt öka användningen av förnybar energi, satsa på energisparande åtgärder och en större energieffektivitet. Vi är glada över också Finland nu går in för inmatningstariffer för både biogas och vindkraft och välkomnar tariffer även för andra förnybara energiformer så som biomassa och tex solkraft.. I Finland har vi fortfarande stora möjligheter att öka användningen av biomassa i energiförsörjningen. Finland har en stor landsbygd, skogar och åkermark. Enligt en utredning som gjordes för några år sedan kan en halv miljon hektar åkermark användas för produktion av bioenergi utan att livsmedelsförsörjningen skulle hotas. Nu bör möjligheterna utnyttjas på bästa sätt. Också solenergi, solfångare, vattenkraft och värmepumpar kommer alla att behövas för att öka självförsörjningen i energiproduktionen. En stor betydelse har strängare normer för byggande och byggnader. Stöd för att förbättra energieffektiviteten i byggnader kan leda till omfattande inbesparingar i energikonsumtionen. En snabb övergång till lågenergihus, passivhus och hus som genererar energi måste också kraftigt uppmuntras.

För Finlands del är det logiskt att aktivt delta också i EU:s klimat- och miljöarbete. Globalt sett och även när det kommer till höstens klimatkonferens är det ändå EU och de övriga industrialiserade länderna som utgör vår referensram. Både unionens och Finlands målsättning skall vara ett globalt omfattande nytt klimatavtal. Bara genom att få med också USA, Ryssland, Japan och Australien tillsammans med EU kan klimatavtalet stå på en trovärdig grund. Globalt sett är det dock lika viktigt att man kan komma överens med de snabbasta växande ekonomierna och utvecklingsländerna över åtgärder som kan vidtas där. För Finlands del betyder det förstås ytterligare utmaningar när bördan skall fördelas inom unionen. För EU:s del måste satsningar göras på den inre energimarknaden. En fungerande marknad med energi till ett konkurrenskraftigt pris, med tillräckligt mycket energi och med tillräckligt hög driftsäkerhet är viktiga förutsättningar både för konkurrenskraft och för satsningar på förnyelsebar energi. Om man i framtiden i högre grad samordnar EU:s energimarknader än vad man gör i dagens läge bör man även i högre grad koordinera styrmekanismerna. Med tanke på att Finland redan idag är en del av den nordiska elmarknaden borde också de nordiska länderna sträva efter att förenhetliga styrmekanismerna på elmarknaden, vilket man dessvärre inte ännu gjort. Vi borde också sträva efter att ställa våra klimatpolitiska mål minst lika högt som de övriga nordiska länderna, framförallt Sverige och Danmark och verka för gemensamma strategier inom den globala energi- och klimatpolitiken.
 


Christina Gestrin höll gruppanförandet 17.6.2009

Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00