Landskapsregeringen har nyligen skickat på remiss ett lagförslag om pensionärsstöd. I riksdagen har man däremot under juni månad avslutat behandlingen av ändringar i pensionslagen för arbetstagare och vissa lagar i samband med den. De nya bestämmelserna avses träda i kraft redan nästa år, men ändringarna som gäller deltidspension kommer att träda i kraft först 2011. Främsta syftet med lagändringarna är att förbättra invalidpensionen för dem som blir arbetsoförmögna som unga samt att förhindra minskningar i pensionsbeloppet då invalidpension förvandlas till ålderspension. På detta sätta höjs nivån på invalidpensionerna och de mest påverkade personerna är de som blir arbetsoförmögna då de är under 50 år. Syftet är även att ersätta pensionstillväxten för dem som är unga och inte hunnit samla tillräckligt med arbetsår.
I Finland har den genomsnittliga pensionsåldern gått upp, men är dock lägre än i de flesta europeiska länder. Deltidspension erbjuder flexibilitet i arbetslivet och möjliggör att fler stannar längre i arbetslivet. I den nya lagändringen kommer den nedre åldersgränsen för deltidspension att höjas från 58 till 60 år. Samtidigt skall pensionstillväxten på basis av inkomstbortfall slopas. Största motiveringen för att höja åldersgränsen är att få kontroll över pensionsutgifterna. Det som man däremot inte tagit hänsyn till är hur förändringarna inverkar på invalidpensionerna, och inte heller har ekonomiska eller sociala effekter beaktats. Ändringarna leder till en försämrad situation i förhållande till de nuvarande villkoren för deltidpension, men kan samtidigt leda till en ökning av sysselsättningsgraden. Det kan även innebära att flera som har försvagat hälsotillstånd stannar längre i arbetslivet, i och med att de har möjlighet att arbeta mindre. Det krävs en större satsning på upprätthållandet av arbetsförmågan, så att inte arbetskraften minskar. I arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande motiveras deltidspension även med att det ger en större möjlighet för delat arbete i generationsväxlingssituationer.
I lagändringarna ges även större vikt vid alterneringsledighet, vars syfte är att bland annat upprätthålla arbetstagarens motivation i arbetet. Det som dock föreslås, är att arbetspensionens andel som förtjänas under alterneringsledighet skulle minska med 20 procent. Detta skulle i första hand beröra kvinnors pensioner, eftersom kvinnor oftare tar alterneringsledighet är män. Om alterneringsledigheten leder till att motivationen ökar är just nu föremål för diskussion, och hur mycket pensionsåldern skall höjas kommer vi säkert att fortsätta att diskutera. Eftersom vi lever längre och är friskare, är det logiskt att vi arbetar längre utan att det för dens skull skall innebära att den som arbetat hårt är trött och utsliten skall få höjd pensionsålder.
Diskussionen får fortsätta i hängmattan under sommaren.
Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot
Kolumnen publicerad i Nya Åland och Ålandstidningen 3.7.2009
