Sakta i backarna, HNS!

08.09.2009 kl. 10:15
Under ett besök på Västra Nylands sjukhus 3.9 2009 kunde vi notera följande saker som förstärkte vår tro på att det finns en god möjlighet att utveckla verksamheten vid VNS i stället för att kringskära sjukhusets verksamhet genom att stänga förlossningsavdelningen.

I utredningen som granskat möjligheterna att koordinera vissa verksamheter vid Lojo sjukhus och VNS konstateras att det finns goda möjligheter att med förhållandevis små arbetsfördelningsförändringar fortsätta förlossningsverksamheten vid VNS. Skulle förlossningsverksamheten däremot upphöra vid VNS så skulle det vara svårt att hitta nya ersättande verksamheter. I rapporten sägs också att polikliniska specialsjukvårdstjänster bör kunna erbjudas enligt närserviceprincipen och på klienternas modersmål. Enligt vår uppfattning stöder denna utredning en fortsättning av förlossningsverksamheten på VNS av förnuftsskäl. Förutom det ovan nämnda kan följande argument tilläggas: För det första kommer kvinnokliniken i Helsingfors att vara stängd för ombyggnadsarbeten under åren 2012 till 2014, vilket leder till ett tryck på övriga förlossningsavdelningar inom HNS. Redan nu har situationer uppstått då förlossningskapaciteten i huvudstadsregionen varit otillräcklig. För det andra skall en trygg förlossningsavdelning stödas av en barnavdelning. Vid VNS finns det redan nu en barnavdelning, i Lojo saknas en sådan. För det tredje riskeras också VNS barnavdelningen och jourverksamheten om förlossningsavdelningen vid Västra Nylands sjukhus dras in. Bit för bit skulle möjligheterna att erbjuda specialsjukvårdstjänster naggas i kanten och allt större ansvar skulle överföras till ambulanssjukvården. Det uppfattar vi att står i strid med målsättningen att erbjuda god service åt alla invånare oberoende av var inom HNS område man är bosatt.

Arbetsfördelningen mellan kretssjukhusen måste nu ses över. Vi efterlyser en klar helhetsstrategi för HNS med ett tidsperspektiv för längre än det vi har nu. Beslut som fattas nu på basen av bristfällig information har ödesdigra följder för den specialiserade sjukvården i regionerna. Vi anser att tidpunkten för indragningen av en förlossningsavdelning inom HNS är synnerligen illa vald med tanke på de stora omstruktureringarna i huvudstadsregionen. Den chimära inbesparingen man kommit fram till som en följd av stängningen av BB i VNS, 200 000 euro per år, är synnerligen missvisande. Kostnaderna som uppstår p.g.a. längre resor och ambulanstransporter och osäkerhetsfaktorer för hundratals blivande och nyblivna mödrar samt därtill på längre sikt vården av 800 barnpatienter samt flera tusen specialsjukhus jourpatienter skulle medföra nya kostnader och behov av ny kapacitet på annat håll. Vi anser att HNS ledning bör ge tilläggstid för en helhetsutredning över servicen inom hela HNS område. Den nya hälsovårdslagen är också en god orsak till att inte i detta skede göra drastiska stängningsbeslut. På sikt anser vi att ett alternativ kunde vara att ytterligare förstärka ortopedin och ögonkirurgin vid Lojo sjukhus samt att samtidigt koncentrera förlossningar, barnsjukdomar och öronsjukdomar till VNS. Med en dylik arbetsfördelning skulle både Lojo sjukhus och VNS kunna kvarstå som starka regionala sjukhus som också kan erbjuda högklassig specialsjukvård inom sina respektive expertområden.

Mikaela Nylander, riksdagsledamot, Borgå
Christina Gestrin, riksdagsledamot, Esbo
Thomas Blomqvist. riksdagsledamot, Raseborg
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00