Herr talman! För att Finlands människorättspolitik utåt ska vara trovärdig gäller den gamla goda visdomen att det gäller att först sopa rent för egen dörr. Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför att denna fjärde redogörelse också täcker respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande fri- och rättigheterna i det egna landet. I den delen finns dock brister, såsom att FN:s kvinnodiskrimineringskommittés delvis skarpt riktade kritik mot Finland och krav på konkreta åtgärder inte behandlas. CEDAW finns inte ens i förkortningsregistret.
I ekonomiskt svåra tider som den vi nu upplever prövas samhällets förmåga och vilja att ta hand om även de svagaste och mest utsatta. Regeringen har valt rätt då den vill slå vakt om välfärden.

Eveline Fadayel, den 64-åriga egyptiskan som hotas av utvisning, står nu som en symbol för hur mänskliga rättigheter iakttas i vår migrationspolitik. Utlänningslagen möjliggör uppehållstillstånd för andra anhöriga än kärnfamiljemedlemmar på vissa villkor. Dessa villkor har i flera fall av våra myndigheter getts en mycket strikt tolkning, trots att grundlagsutskottet uttalat att om lagen möjliggör två tolkningar ska man välja den som främjar mänskliga rättigheter. Frågan är förresten om vi inte i Finland skulle ha något att lära av andra kulturers sätt att ta hand om sina äldre och involvera dem i familjen.

Det är inte bara Finland som i det avseendet bör se över sin asyl- och invandrarpolitik utan det gäller EU som helhet. Den så kallade Dublinmekanismen, som möjliggör returnering av asylsökande till det första EU-land de kommit till, haltar så länge inte alla EU-länders behandling av asylsökande fyller samma höga humanitära normer. EU:s nuvarande minimiregler för asylförfarandet ligger på en mycket låg nivå. Svenska riksdagsgruppen motsätter sig de tankar, som framförts i denna sal, på att sänka Finlands nivå till denna lägsta möjliga.

Ett annat problem i EU är de uppskattningsvis 5-8 miljoner invånare som saknar medborgarskap och identifikationspapper. Deras situation är ohållbar.

Herra puhemies! Suomi on ehdolla YK:n turvallisuusneuvoston jäseneksi kaudelle 2013-2014. Vahvistaaksemme uskottavuuttamme ehdokkaana meidän on huolehdittava siitä, että ihmisoikeuksien kunnioittaminen läpäisee koko ulko- ja turvallisuuspolitiikan, mukaan lukien kehitysapu- ja kauppapolitiikan. Kaikessa kanssakäymisessä hallitusten kanssa, jotka eivät kunnioita perustavaa laatua olevia ihmisoikeuksia ja kansalaisoikeuksia, nämä puutteet on tuotava esiin.

Det finns också särskilt grava brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som måste få speciell uppmärksamhet. Det gäller till exempel dödsstraff för homosexualitet, den människohandel Eva Biaudet som OSSE-representant har beivrat och de upprepade journalistmorden i Ryssland och andra länder. Finland bör inte spara någon möda för att medverka till att utrota dessa ogräs i vår värld.

Terrorism är per definition brott mot de mänskliga rättigheterna och måste bekämpas. Men kampen mot terrorism får inte heller bryta mot de mänskliga rättigheter den är avsedd att värna om, såsom Martin Scheinin påpekar i sin FN-rapport. Förhoppningsvis visar den nya presidenten och administrationen i USA här större respekt än den förra. Det gäller att gå till roten med orsakerna till terrorism: fattigdomen, ojämlikheten, eländet, diskrimineringen, förtrycket.

Finland bör genom EU i det transatlantiska samarbetet också idka påtryckningar på USA för att förmå landet att ansluta sig till FN:s konvention om barnens rättigheter som i år fyller 20 år. Vid sidan av Somalia är USA det enda land som nu står utanför konventionen.

Herra puhemies! Samalla, kun Suomen tulee olla kansainvälisesti ihmisoikeuksien esitaistelija, meidän tulee pitää oma pesämme puhtaana. Perustavimpiin ihmisoikeuksiin kuuluu oikeus omaan äidinkieleen ja yhteiskunnallisiin palveluihin tällä äidinkielellä. Ruotsalainen eduskuntaryhmä edellyttää, että kielilain soveltamisen seurannassa ilmenneet puutteet korjataan mitä pikimmin.

Ryhmä haluaa myös tässä yhteydessä muistuttaa perustuslain velvoitteesta sen 122 §:ssä: "Hallintoa järjestettäessä tulee pyrkiä yhteensopiviin aluejaotuksiin, joissa turvataan suomen- ja ruotsinkielisen väestön mahdollisuudet saada palveluja omalla kielellä samanlaisten perusteiden mukaan." Edellytämme tämän velvoitteen noudattamista myös valtion aluehallintoa uudistettaessa. Sama pätee, kun tehdään päätöksiä siitä, kuinka kaukana kotoa lapsia tulevaisuudessa synnytetään. Kyse ei ole mistään vähemmästä kuin ihmisoikeuksien kunnioittamisesta.

Kuten selonteossa todetaan, Suomessa on kaksi perustuslain suojaamaa kansalliskieltä. Selonteossa ei kuitenkaan sanallakaan mainita sitä kansainvälistä konfliktinratkaisua, joka johti siihen, että Ahvenanmaa sai vähemmistönsuojansa. Se on ratkaisu, joka on herättänyt huomioita maailmanlaajuisesti, ja jota on käytetty toimivana mallina esimerkiksi ratkaisuna Tiibet-kysymykselle. Tiibet on muuten toinen alue, jonka olisi hyvin voinut mainita selonteossa, joka koskee ihmisoikeustilannetta maailmassa.

Ruotsalainen eduskuntaryhmä haluaa myös puolustaa muiden kieliryhmien kuin ruotsinkielisten oikeuksia ja pitää tämän vuoksi tervetulleena selonteossa toistettua hallitusohjelman lupausta, että hallitus pyrkii saamelaisten oikeuksien osalta ratkaisuun, joka vastaa ILO:n vuoden 1989 yleissopimusta alkuperäiskansojen oikeuksista. Suomen ihmisoikeuspolitiikan kannalta on puute, että emme vielä ole voineet ratifioida sopimusta.

Herr talman! Romernas situation är ett annat sådant tillkortakommande, liksom det är det i hela Europa för EU:s människorättspolitik. Det gäller att skrida från de vackra orden till konkret handling för att förebygga de tydligen organiserade tiggeriresor som även Finland under de senaste åren blivit destinationsort för.

Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför regeringens löfte om ett nationellt människorättsinstitut. Må det verka som en väckarklocka då våra samveten slumrar till.

Replik: Herr talman! Jag återkommer till CEDAW-konventionen som helt lyser med sin frånvaro i den 185 sidor långa rapporten. Det finns mycket av den kritik som i kommitténs slutsatser om Finland från juli 2008 som kunde nämnas. Det hade varit klädsamt att säga något om de konkreta åtgärder som efterfrågas av Finland vad gäller våldet mot kvinnor, kvinnohandel och prostitution, utbildningen, sysselsättningen, flickors hälsa eller invandrarkvinnor.

Men särskilt slående är att det i redogörelsen inte finns ett ord om kommitténs, där det för övrigt numera finns en finsk medlem, uppmaning till Finlands regering att intensifiera spridningen av konventionen, dess fakultativa protokoll och kommitténs allmänna rekommendationer. Regeringen uppmanas att rapportera till riksdagen om genomförandet. Min fråga lyder därför: Hur kommer detta att ske?