Medierna rapporterar oavbrutet om både budgetförslaget och debatten i plenum. Det ekonomiska läget, växande arbetslöshet och hur vi på bästa möjliga sätt tryggar vår välfärd, då var fjärde euro i statsbudgeten består av lån, är självfallet de stora och centrala frågorna som berör hela vårt samhälle.
Även i jordbrukssektorn är det ekonomiska läget prekärt. Orsaken är låga producentpriser och höga produktionskostnader. För två år sedan var köttbranschen inne i en djup lönsamhetssvacka. Nu är åtminstone mjölksektorn på väg in i en kris då avräkningspriset till producenterna har sjunkit med nästan 10 cent/liter, eller nära nog en fjärdedel bara under detta år. Höstens största problem är det katastrofalt låga spannmålspriset. Ett lågt spannmålspris hjälper visserligen husdjursproduktionen på kort sikt men försätter spannmålsgårdarna i en omöjlig situation.
Regeringen har för sin del gett jord- och skogsbruksministeriet fullmakt att höja anslaget för nationellt stöd till jordbruks- och trädgårdssektorn med 40 milj. euro, dock så att budgetramarna åren 2010-2013 inte överskrids. Jordbrukssektorn får alltså använda en del av sina egna pengar i förskott för att komma över krisen, men något tilläggsstöd är det inte frågan om. Viktigare är då beslutet om att jordbrukarna får välja att beskatta hela sin inkomst som förvärvsinkomst år 2010. Åtgärden rättar till en stor orättvisa på gårdar med små inkomster där kapitalskatten på 28 procent slår betydligt hårdare än inkomstskatten.
En viktig skatteåtgärd som skulle underlätta ekonomin på gårdar som nyligen investerat och har en hög skuldsättning, är ännu under beredning i regeringen. Förslaget är från minister Anttilas inkomst- och lönsamhetsarbetsgrupp, där jag själv är medlem, och skulle innebära att hälften av jordbrukets skulder skulle få beaktas när man räknar ut nettoförmögenheten, som ligger till grund för kapitalskatteandelen i beskattningen. Förslaget berör såväl jordbruket som andra näringsidkare. Om förslaget godkänns, och vi gör allt för att så skall ske, hjälper det många jordbruk och företag över lönsamhetskrisen.
Förslaget om att bygga en eller flera etanolfabriker för att göra fordonsbränsle av den spannmål som vi inte själva behöver i Finland är också under utredning. Såväl jord- och skogsbruksministeriet som arbets- och näringsministeriet undersöker olika möjligheter för projektet. Vi har kring 500 000 hektar åker i Finland där det årligen odlas spannmål som vi inte har avsättning för inom landets gränser, vare sig till brödsäd eller till foder, och som exporteras till vanligtvis mycket låga priser. En etanolfabrik skulle balansera upp vår spannmålsmarknad, skapa arbetsplatser och som biprodukt ge ett förstklassigt proteinfoder som kunde ersätta importerad soja. Icke-genmodifierad soja blir dessutom allt svårare att få tag på och följaktligen dyrare. Jag har full förståelse för de som bränner spannmål av sämre kvalitet i brist på köpare, men förädlingsvärdet och därigenom lönsamheten i etanolproduktion ligger på en betydligt högre nivå.
Den viktigaste frågan gällande jordbrukets lönsamhet är dock: Hur få ut ett bättre producentpris från marknaden? Jord- och skogsbruksministeriet kommer att börja med en fortlöpande prisuppföljning, och försöka hitta var i livsmedelskedjan det brister mest. Det är ett obestridligt faktum att en allt större del av det pris konsumenterna betalar blir kvar i industrin och framför allt i handeln. Det är där vi har vår största politiska utmaning, som samtidigt är den svåraste att lösa: Hur få pengar från marknaden ut till gårdarna. Det är nyckeln!
Mats Nylund, riksdagsledamot, Sfp
Publicerad i Syd-Österbotten 19.9.09
