Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

29.09.2009 kl. 15:15
Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.

Svenska riksdagsgruppen förutsätter att de oppositionsledamöter som i denna debatt kritiserar regeringen bär sin del av ansvaret och i de kommuner där de själva verkar som förtroendevalda lever som de här lär. Samma krav på konsekvens i handlandet ställs naturligtvis på regeringspartiernas representanter.

Det finns mycket som måste förbättras i äldreomsorgen. Vi kan ändå inte basera vår bedömning av äldreomsorgens tillstånd enbart på de sammanställningar av brister som länsstyrelserna på uppdrag av Justitieombudsmannen har gjort. De handlar uttryckligen om brister, inte om förbättringar som är på gång i kommunerna och allt det som fungerar väl. Men de är förstås brister som inte får förekomma - och de måste åtgärdas.

Institutet för hälsa och välfärd kunde i sin utredning i förra veckan påvisa att utvecklingen trots allt går i rätt riktning. Det är anmärkningsvärt och viktigt då man beaktar att andelen äldre som behöver omsorg hela tiden ökar. Men just detta är en utmaning för resurstilldelningen, som måste öka. Resurstilldelningen kan inte tillåtas minska ens i ekonomiskt kärva tider. Mycket är under arbete, men arbetet är på hälft.

Lyckligtvis har opinionsmätning efter opinionsmätning visat att medborgarna är villiga att prioritera god service framför lägre skatter. Med andra ord betonas den offentliga sektorns ansvar. Det är en god utgångspunkt också då äldreomsorgen utvecklas. Staten har ökat och ökar även nästa år sina anslag till kommunerna med tanke på bland annat äldreomsorgen. Men kommunerna har också ett ansvar för att faktiskt använda pengarna till vad de är avsedda för.

De många släktingar som sköter äldre anhöriga i hemmen bör få stöd av samhället, dels i form av en direkt ersättning som närståendevårdare, dels i form av stödtjänster som bland annat ger faktiska möjligheter till ledighet. Svenska riksdagsgruppen hoppas att Sata-utredningen utmynnar i att folkpensionsanstalten övertar ersättningen så att den blir lika stor överallt. Nu finns det alltför stora skillnader mellan vad olika kommuner betalar. Den ojämlikheten är ohållbar. Frågan är också om man med skatteavdrag kunde lindra beskattningen av närståendevårdares vårdersättning. Antalet som får ersättning bör kontinuerligt ökas. Villkoren för vårdledighet bör ändras så att det blir lättare att kombinera arbete och närståendevård. Samhället sparar trots allt stora pengar tack vare denna insats, som blir allt värdefullare..

Anhörigvården och vård i hemmet behöver också stöd i form av sociala nätverk. Tredje sektorns frivilliga och allmännyttiga organisationer kan komplettera de tjänster samhället står för. I själva verkat har de sociala nätverken redan en starkt förebyggande funktion: ju mer engagerade de äldre är i föreningar av olika slag, desto högre blir deras livskvalitet, deras livsmotivation, deras kondition och deras hälsa.

Det är viktigt att de äldre genom sina intresseorganisationer, äldreråd i kommunerna, pensionärsföreningar och dylika effektivt bevakar sina intressen. Svenska riksdagsgruppen har också lämnat in en budgetmotion om att inrätta en äldreombudsman för att bevaka den växande gruppen äldres behov och behndling.

Svenska riksdagsgruppen vill på inga villkor vältra det primära ansvaret för äldreomsorgen på familjer och släktingar. Som tidigare konstaterats skall den offentliga sektorn bära ansvaret för att alla kan garanteras en värdig omsorg och vård på gamla dar. Vi vill inte heller privatisera ansvaret, men nog komplettera det allmännas ansvar med de anhörigas omsorg och omtanke. Hur mycket ensamhet finns det inte bland åldringarna. Bara med en sådan kombination kan vi tillsammans klara de utmaningar den snabbt föränderliga åldersstrukturen utgör. Kanske bör det tilläggas att män och kvinnor jämställt bör bära sitt ansvar i det här avseendet, inom den ram deltagandet i arbetslivet medger. Eller för att travestera ett känt bibelord: gör gärna för dina föräldrar och mor- och farföräldrar inget mindre än vad du vill att dina barn och barnbarn en dag ska göra för dig.

Målsättningen för äldreomsorgen bör vara att stärka det förebyggande arbetet bland äldre. Till det ska ett täckande nät av rådgivnings- och servicestationer i hela landet bidra. De äldres funktionsförmåga, initiativförmåga och självständighet ska uppmuntras och rehabiliteringsinriktade åtgärder blir allt viktigare. Den ändring i socialvårdslagstiftningen som vi godkänt ger 75 år fyllda rätt att yrka på socialservice och en individuell vårdplan. Det skapar en bra grund.

Hur mycket vi än lyckas skapa förutsättningar för de äldre att bo hemma så länge som möjligt och hur mycket vi än satsar på hemvård, närståendevård och stödtjänster och utvecklar hemsjukvård, kommer vi också att behöva äldrevård på anstalter med de resurser och kostnader den innebär.

Ingen skugga ska falla över den ofta överbelastade personalen i äldrevården, som gör sitt bästa inom ramen för givna resurser och sina låga löner. Det vi behöver för att garantera kvaliteten i vården är normer och kriterier, som är bindande framför allt för oss beslutsfattare i stat och kommuner. En grundförutsättning är att det finns tillräckligt med personal, som är kunnig och motiverad för sin uppgift. Normerna bör även omfatta rätten till ett eget rum – och så långt det bara någonsin är möjligt till att få dela rum eller lägenhet med sin livspartner – och miniminivåer för den personliga hygienen, för vistelse utomhus, för rekreation, för samvaro med andra och så vidare. Sådant som möjliggör ett värdigt liv. Det behövs flera händer, mer empati och flera samtal i äldreomsorgen.

Kommunerna har en betydande prövningsrätt ifråga om hur äldreomsorgen sköts. Social- och hälsovårds- ministeriets ” Kvalitetsrekommendation om tjänster för äldre” tycks fortfarande väga lätt på många håll. Om kommunerna inte är beredda att på frivillig väg leva upp till dylika normer, är en lag för äldreomsorgen nödvändig. Alla ska garanteras en värdig ålderdom. Det är ohållbart att skillnaderna i vården mellan olika kommuner och institutioner är så stora som de nu i värsta fall kan vara. Kommunerna bör både uppmuntras och tvingas att förbättra situationen. Det lönar sig ekonomiskt att stödja en riktigt strukturerad och god äldreomsorg. Det ska vi göra av omsorg både om de enskilda människorna och om vårt lands framtid.

Den sittande regeringen är fast besluten att fortsättningsvis förbättra omsorgen om våra äldre, utgående från respekten för deras livsverk och insats för samhället. Svenska riksdagsgruppen anser att det är angeläget att riksdagen diskuterar äldreomsorgen. Men äldreomsorgen gagnas inte av regeringen avsätts. Svenska riksdagsgruppen förordar en enkel övergång till dagordningen.
 

Håkan Nordman hölll gruppanförandet 29.9.2009

Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30