Statsrådets meddelande om valfinansieringen

30.09.2009 kl. 15:35
Demokrati förutsätter val. Val förutsätter kandidater och partier. Men val förutsätter också valkampanjer. Valkampanjer är inte gratis, de kostar. Det räcker inte med att nå ut till väljarna bara på torg- och stugmöten och med dörrknackning – inte för att de är helt gratis, de heller.

Nästa steg i logiken är att valkampanjer måste finansieras. Idealet vore väl att kampanjerna skulle bekostas med partiernas medlemsavgifter och med allmänna medel, alltså statligt och/eller eventuellt kommunalt partistöd. Medlemsavgifterna räcker dock inte långt, och även partistödet har sina begränsningar. Medborgarna – skattebetalarna – skulle knappast acceptera en flerdubbling av partistödet. Dessutom missgynnar partistödet nybörjare, eftersom det baserar sig på redan uppnådda positioner.

Partierna och kandidaterna, öppna och jämlika politiska val – demokratin! – behöver alltså även annan finansiering. Så enkelt är det. Det är i och för sig inget skumt, för att inte tala om brottsligt, i det. Tvärtom är extern finansiering en nödvändighet, så att andra än rika medborgare kan kandidera i val.

Sedan börjar det svåra. Vilka spelregler ska vi enas om för att undvika de missförhållanden som nu har uppdagats? Hur ska vi lyckas återvinna medborgarnas förtroende för politiken, för oss politiker?

Låt oss börja med att vara ödmjuka. Vi måste medge att allt inte har gått rätt till, moraliskt och etiskt. Den här ödmjukheten behöver statsministern, men lika väl oppositionen som vill göra honom till ensamt ansvarig. Vi sitter sist och slutligen alla, om inte i precis samma båt, så i liknande farkoster allihop.

Stora partier har visat sig ha större skelett i garderoben, mindre partier har kanske mindre, men alla har vi det. Stenar har flugit i debatten, även om få – om någon – skulle ha haft råd att kasta den första.

Till ironierna i debatten hör att de massmedier som avslöjat missförhållandena vore de som mest förlorar på att det inte längre skulle finnas lika mycket pengar för valkampanjer. Men det vittnar förstås bara gott om deras moral, de kan åtminstone inte beskyllas för själviskhet. De bör ha tack för att ha fyllt sin funktion som demokratins vakthundar.

 

Svenska riksdagsgruppen ser fram resultatet av den valfinansieringsutredning som leds av Lauri Tarasti resultat, och hoppas att nya regler i brådskande ordning görs upp. Lagen kan sedan vid behov kompletteras med gentlemannaöverenskommelser mellan partiledarna. Här några element:

- statliga och kommunala verk och bolag bör inte finansiera valkampanjer
- stiftelser och fonder bör följa sina egna stadgar, och sådana allmännyttiga, sociala stiftelser som får allmänna medel bör inte finansiera valkampanjer
- om man vill begränsa reklambudgeterna kunde partierna komma överens om att avhålla sig från tv-reklam

Däremot är det både juridiskt, moraliskt och demokratiskt vanskligt och farligt att börja begränsa företags, fackföreningars och organisationers rätt att understöda partier, kandidater och valkampanjer – för att inte tala om privatpersoners rätt att göra det. Det samma gäller understödens omfattning.

Alla problem med sådana understöd och alla misstankar om bindningar och gentjänster kan däremot elimineras med en enkel metod: total transparens, genomskinlighet, helst redan före ett val. Om varje parti och varje kandidat, om möjligt redan före val, öppet uppger sina finansieringskällor kan väljarna bedöma om donatorerna är legitima och vilka bindningar som kan anses vara olämpliga.

Det kan också vara på sin plats att bidragsgivarna åläggs redovisningsskyldighet för donationer som överskrider ett visst belopp.

Kraven på nyval innehåller en logisk kullerbytta. Om nyval skulle hållas nu, skulle det ske med gällande regler som med sina kryphål visat sig otillräckliga.

Svenska riksdagsgruppen anser att den logiska ordningsföljden för att råda bot på problemen är att först reformera reglerna för valfinansieringen, komma överens om en ny bättre praxis, och sedan möta väljarna i val. Nästa val är redan våren 2011. Till dess har den nuvarande riksdagen och regeringen väljarnas mandat.

Svenska riksdagsgruppen förordar enkel övergång till dagordningen.
 

 

Mats Nylund höll gruppanförandet 30.9.2009

Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35