Det är på många sätt synd eftersom äldreomsorgen också behöver diskuteras. Men detsamma gäller givetvis regeringens och statsministerns förtroende.
Det är inte lätt att veta vad som är vad i valfinanseringsdebatten. I flere timmar senaste onsdag diskuterade riksdagen detta i ett plenum där riksdagsledamöterna mangrant slöt upp. Kontentan kan väl sägas vara att ord står mot ord. Jag vet inte vad som är sant och inte blev vi mycket klokare av debatten. Men jag är inte, och vill inte vara, någon skiljedomare gällande sanningen i detta. YLE måste givetvis visa att de har något på fötterna när det
gäller beskyllningarna mot statsministern! Statsministern å sin sida gör klokt i att visa ödmjukhet inför finska folket och väljarna. Sedan får vi se var det hela landar.
Onsdagens debatt gav också en hel del positivt. Vi blev lite klokare när det gäller framtiden. Vi behöver större öppenhet. Vi behöver klara spelregler. Vi behöver för alla bindande krav på redovisning. Vi måste överväga straff för de som inte redovisar sina valbidrag. Och vi behöver en bättre övervakning av
redovisningen. Detta är vi överens om - och det är bra. Vi har redan en parlamentarisk arbetsgrupp ledd av Lauri Tarasti som funderar på just de här sakerna. I denna arbetsgrupp ingår representanter för alla riksdagspartier. Den arbetsgruppen behöver arbetsro - utan att partiernas representanter bjuder över
varandra i illa dolda försök att öka sitt understöd inför nästa val. Jag hoppas att denna grupp istället kunde komma fram till ett noga övervägt och objektivt alternativ till ny lagstiftning gällande valfinansering. Dessutom hoppas jag att detta förslag blir enhälligt. Då har vi en god grund att fortsätta från!
En annan fråga vi måste fundera över är hur övervakningen av den nya lagstiftningen skall ske. Om vi har en lagstiftning som kräver att också distriktsorganisationer och lokalavdelningar skall redovisa för sin valfinansering fordras utökade resurser. Det är inga små summor vi pratar om. Det kommer att behövas flera nya tjänster på Statens revisionsverk. Det här frågade jag också om i onsdagens debatt och jag fick ett oroväckande svar av
minister Brax. Hon konstaterade nämligen att inga nya tjänster eller ökade resurser planeras, istället ska Statens revisionsverk klara sig med nuvarande resurser. Det väcker flera allvarliga frågor. Vilka uppgifter ska de börja sköta mera summariskt när valfinanseringskontrollen tar allt mera tid? Ska Statens revisionsverk börja tumma på sina viktigaste uppdrag som granskare av statsfinanserna för att istället ägna sig åt enskilda politikers valfinansering? Naturligtvis kan vi inte låta detta ske. Om vi vill ha en modell som kräver mera övervakning måste vi också låta den kosta. Endast på detta sätt kan vi uppnå verklig öppenhet.
Till sist vill jag konstatera att politikerna har en viktig läxa att lära sig av denna valfinanseringsdiskussion. Kollektivt har vi alla ett ansvar. Nu har väljarna tappat förtroendet för politiken och politikerna - nu ska vi vara ödmjuka och lyssna. Endast på detta sätt och med hjälp av större öppenhet kan vi se till att vi återvinner detta förtroende. Och just detta måste vi göra!
Ulla-Maj Wideroos
