Ord står mot ord i valfinanseringshärvan

04.10.2009 kl. 10:00
Denna vecka i granitborgen har varit tuff på flera sätt. Det är inte ofta en
interpellationsdebatt totalt förblir i skuggan av andra färskare nyheter. Så
gick det denna gång, när valfinanseringshärvan tog överhanden med
interpellationen om äldreomsorgen.

Det är på många sätt synd eftersom äldreomsorgen också behöver diskuteras. Men detsamma gäller givetvis regeringens och statsministerns förtroende.

Det är inte lätt att veta vad som är vad i valfinanseringsdebatten. I flere timmar senaste onsdag diskuterade riksdagen detta i ett plenum där riksdagsledamöterna mangrant slöt upp. Kontentan kan väl sägas vara att ord står mot ord. Jag vet inte vad som är sant och inte blev vi mycket klokare av debatten. Men jag är inte, och vill inte vara, någon skiljedomare gällande sanningen i detta. YLE måste givetvis visa att de har något på fötterna när det
gäller beskyllningarna mot statsministern! Statsministern å sin sida gör klokt i att visa ödmjukhet inför finska folket och väljarna. Sedan får vi se var det hela landar.

Onsdagens debatt gav också en hel del positivt. Vi blev lite klokare när det gäller framtiden. Vi behöver större öppenhet. Vi behöver klara spelregler. Vi behöver för alla bindande krav på redovisning. Vi måste överväga straff för de som inte redovisar sina valbidrag. Och vi behöver en bättre övervakning av
redovisningen. Detta är vi överens om - och det är bra. Vi har redan en parlamentarisk arbetsgrupp ledd av Lauri Tarasti som funderar på just de här sakerna. I denna arbetsgrupp ingår representanter för alla riksdagspartier. Den arbetsgruppen behöver arbetsro - utan att partiernas representanter bjuder över
varandra i illa dolda försök att öka sitt understöd inför nästa val. Jag hoppas att denna grupp istället kunde komma fram till ett noga övervägt och objektivt alternativ till ny lagstiftning gällande valfinansering. Dessutom hoppas jag att detta förslag blir enhälligt. Då har vi en god grund att fortsätta från!

En annan fråga vi måste fundera över är hur övervakningen av den nya lagstiftningen skall ske. Om vi har en lagstiftning som kräver att också distriktsorganisationer och lokalavdelningar skall redovisa för sin valfinansering fordras utökade resurser. Det är inga små summor vi pratar om. Det kommer att behövas flera nya tjänster på Statens revisionsverk. Det här frågade jag också om i onsdagens debatt och jag fick ett oroväckande svar av
minister Brax. Hon konstaterade nämligen att inga nya tjänster eller ökade resurser planeras, istället ska Statens revisionsverk klara sig med nuvarande resurser. Det väcker flera allvarliga frågor. Vilka uppgifter ska de börja sköta mera summariskt när valfinanseringskontrollen tar allt mera tid? Ska Statens revisionsverk börja tumma på sina viktigaste uppdrag som granskare av statsfinanserna för att istället ägna sig åt enskilda politikers valfinansering? Naturligtvis kan vi inte låta detta ske. Om vi vill ha en modell som kräver mera övervakning måste vi också låta den kosta. Endast på detta sätt kan vi uppnå verklig öppenhet.

Till sist vill jag konstatera att politikerna har en viktig läxa att lära sig av denna valfinanseringsdiskussion. Kollektivt har vi alla ett ansvar. Nu har väljarna tappat förtroendet för politiken och politikerna - nu ska vi vara ödmjuka och lyssna. Endast på detta sätt och med hjälp av större öppenhet kan vi se till att vi återvinner detta förtroende. Och just detta måste vi göra!

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00