Kolumn

Valfinansiering - också en fråga om demokrati

04.10.2009 kl. 02:00

Valfinansieringen har också denna vecka stått i rampljuset. Med bara två veckor kvar på mandatet har Tarastigruppen ännu inte nått samförstånd om nya spelregler. Ett betänkande kommer ändå att överräckas till justitieministern och eftersom jag representerar Sfp i kommittén ska jag kort belysa tvistefrågorna.

Teoretiskt kan man tänka sig att valkampanjer finansieras helt med partiernas medlemsavgifter eller med allmänna medel, dvs. med statligt och ett eventuellt kommunalt partistöd. Dessvärre räcker den finansieringen inte långt när. Partierna tappar dessutom fler medlemmar än vad de får nya. En skattehöjning för en flerdubbling av partistödet skulle inte klinga väl i medborgarnas öron i dagens ekonomiska läge. Partistödet missgynnar dessutom nybörjare eftersom det bygger på uppnådda maktpositioner. Extern finansiering är idag ett krav för att vi skall kunna realisera den representativa demokratin, och också ge andra än förmögna kandidater en möjlighet att kandidera i val.

Den mest omstridda frågan handlar nu om huruvida det ska finnas totala kampanjtak eller inte, och om det ska finnas årliga euromässiga gränser för bidrag till partier eller inte. De som förespråkar kampanjtak framhåller det som ett sätt att hålla nere kampanjkostnader och motverka politikens professionalisering. Vi som motsätter oss tak hänvisar till det ologiska i att man får använda sina pengar till i stort sett vad som helst utom till att köpa reklamutrymme för sig själv över en viss gräns. Forskning från utlandet visar att kampanjtak i själva verket fungerat dåligt var än de tagits i bruk, och har ökat osunda fenomen så som politikers deltagande i spektakulära shower och program av "Reality-TV" typ

Finland är en demokrati och ett folkvälde, det får vi inte glömma. Till grundprinciperna i ett folkvälde hör rätten för medborgare och medborgargrupper att ha politiska åsikter, att samlas till politiska möten och stöda politiska partier och kandidater som företräder deras egna värderingar. Ingen kan och ska få hindra fackföreningsrörelsen från att stöda en politisk linje som företräder löntagarnas intressen, ingen kan hindra lantbruksproducenterna från att stöda kandidater som stöder landsbygdens intressen och ingen kan hindra näringslivet från att försöka påverka politiken i en företagarvänlig riktning. Det handlar om grundlagsenliga fri- och rättigheter!

Vi kan kanske via parti- och vallagstiftning hindra att stödet går via politiska partier eller enskilda kandidaters valkampanjer, men utan att göra ytterst grova inskränkningar i grundläggande åsikts- och yttrandefrihetsrättigheter kan vi aldrig hindra enskilda eller grupper att driva sina intressen. Försöker vi oss på det är risken mycket stor att vi flyttar bort en betydande del av det politiska arbetet från partikanslierna till andra föreningar, till företag och till stiftelser, och vad har vi då vunnit? – Inte öppenhet åtminstone! Min uppfattning är att det enda raka i nuläget är en lagstiftning som tvingar fram en total öppenhet och genomskinlighet, som ålägger såväl partier och kandidater som donatorer och bidragsgivare att redovisa till Statens revisionsverk om den politiska finansieringen.

Valkampanjer är en av det demokratiska valsystemets grundstenar. Valkampanjer kostar, och därför är det av yttersta vikt att också de kandidater som inte själva har ekonomiska förutsättningar att sprida sitt budskap kan samla in till en valkassa. Ett bidrag till en valkampanj är ett bidrag till demokratin. Ett bidrag till en valkampanj hör också till var och en medborgares grundläggande rättigheter. Kärnfrågan handlar om ökad insyn och synlighet av kopplingar. Börjar vi skära i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är vi ute på hal is. Vi ska inte skära i de demokratiska grundbultarna. Däremot är genomskinlighet och insyn helt i linje med det finländska samhällets grundvärden.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp

Publicerad i Vasabladet söndagen 04.10.09

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.

11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.

10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.

15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.

26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.

12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.

16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.

15.10.2008 kl. 16:15