Valfinansiering - också en fråga om demokrati

04.10.2009 kl. 02:00
Valfinansieringen har också denna vecka stått i rampljuset. Med bara två veckor kvar på mandatet har Tarastigruppen ännu inte nått samförstånd om nya spelregler. Ett betänkande kommer ändå att överräckas till justitieministern och eftersom jag representerar Sfp i kommittén ska jag kort belysa tvistefrågorna.

 

Teoretiskt kan man tänka sig att valkampanjer finansieras helt med partiernas medlemsavgifter eller med allmänna medel, dvs. med statligt och ett eventuellt kommunalt partistöd. Dessvärre räcker den finansieringen inte långt när. Partierna tappar dessutom fler medlemmar än vad de får nya. En skattehöjning för en flerdubbling av partistödet skulle inte klinga väl i medborgarnas öron i dagens ekonomiska läge. Partistödet missgynnar dessutom nybörjare eftersom det bygger på uppnådda maktpositioner. Extern finansiering är idag ett krav för att vi skall kunna realisera den representativa demokratin, och också ge andra än förmögna kandidater en möjlighet att kandidera i val.

Den mest omstridda frågan handlar nu om huruvida det ska finnas totala kampanjtak eller inte, och om det ska finnas årliga euromässiga gränser för bidrag till partier eller inte. De som förespråkar kampanjtak framhåller det som ett sätt att hålla nere kampanjkostnader och motverka politikens professionalisering. Vi som motsätter oss tak hänvisar till det ologiska i att man får använda sina pengar till i stort sett vad som helst utom till att köpa reklamutrymme för sig själv över en viss gräns. Forskning från utlandet visar att kampanjtak i själva verket fungerat dåligt var än de tagits i bruk, och har ökat osunda fenomen så som politikers deltagande i spektakulära shower och program av "Reality-TV" typ

Finland är en demokrati och ett folkvälde, det får vi inte glömma. Till grundprinciperna i ett folkvälde hör rätten för medborgare och medborgargrupper att ha politiska åsikter, att samlas till politiska möten och stöda politiska partier och kandidater som företräder deras egna värderingar. Ingen kan och ska få hindra fackföreningsrörelsen från att stöda en politisk linje som företräder löntagarnas intressen, ingen kan hindra lantbruksproducenterna från att stöda kandidater som stöder landsbygdens intressen och ingen kan hindra näringslivet från att försöka påverka politiken i en företagarvänlig riktning. Det handlar om grundlagsenliga fri- och rättigheter!

Vi kan kanske via parti- och vallagstiftning hindra att stödet går via politiska partier eller enskilda kandidaters valkampanjer, men utan att göra ytterst grova inskränkningar i grundläggande åsikts- och yttrandefrihetsrättigheter kan vi aldrig hindra enskilda eller grupper att driva sina intressen. Försöker vi oss på det är risken mycket stor att vi flyttar bort en betydande del av det politiska arbetet från partikanslierna till andra föreningar, till företag och till stiftelser, och vad har vi då vunnit? – Inte öppenhet åtminstone! Min uppfattning är att det enda raka i nuläget är en lagstiftning som tvingar fram en total öppenhet och genomskinlighet, som ålägger såväl partier och kandidater som donatorer och bidragsgivare att redovisa till Statens revisionsverk om den politiska finansieringen.

Valkampanjer är en av det demokratiska valsystemets grundstenar. Valkampanjer kostar, och därför är det av yttersta vikt att också de kandidater som inte själva har ekonomiska förutsättningar att sprida sitt budskap kan samla in till en valkassa. Ett bidrag till en valkampanj är ett bidrag till demokratin. Ett bidrag till en valkampanj hör också till var och en medborgares grundläggande rättigheter. Kärnfrågan handlar om ökad insyn och synlighet av kopplingar. Börjar vi skära i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är vi ute på hal is. Vi ska inte skära i de demokratiska grundbultarna. Däremot är genomskinlighet och insyn helt i linje med det finländska samhällets grundvärden.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp

Publicerad i Vasabladet söndagen 04.10.09

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00