Ärade herr talman! Detta förslag till ändring av självstyrelselagen för Åland syftar till att på lagnivå garantera ett rättvist förfarande för landskapet Åland i de situationer där Finland i egenskap av medlemsstat i Europeiska unionen ställs till svars för åtgärder eller underlåtenhet från landskapets sida. Alltså fall där Åland har lagstiftningsbehörigheten och måste betala böterna, men hittills inte fått försvara sig. Propositionen är ett resultat av förhandlingar mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn.
Lagförslaget godkändes i första behandling av riksdagen i juni efter att ha behandlats av grundlagsutskottet som inte hade några invändningar. Ålands självstyrelselag är inte en grundlag, men en lag som antas och ändras i grundlagsenlig ordning. Dessutom ska den godkännas av Ålands lagting. Så har nu skett och det borde alltså inte vara något problem, men det finns skäl att för ovanlighetens skull här ägna några ord åt ärendets behandling i Ålands lagting.
Ärendet behandlades som sagt var i grundlagsutskottet som inte hade något att invända mot lagförslaget. I betänkandet konstateras att landskapet på det här sättet får så stort inflytande som konstitutionen och EU-rätten medger. EU känner bara självständiga stater som medlemmar, och statsrådet kan inte förpliktas att avstå från sin egen ståndpunkt, men kan naturligtvis, om en sådan situation uppstår, avstå från att föra fram sin talan och låta sig representeras av Åland. Detta är så att säga den sista utvägen om inte statsrådet och landskapsregeringen kommer överens.
Frågan regleras av EU-rätten som återspeglas i konstitutionen, med andra ord Finlands statsförfattning eller som det står i den finska versionen av grundlagsutskottets betänkande "valtiosääntö". Med Finlands statsrätt avses hela systemet som i första hand finns reglerat i grundlagen, men dit hör också Ålands självstyrelselag.
Ålands lagting säger i lagutskottets betänkande att begreppet "perustuslaki" har använts i grundlagsutskottets betänkande och att grundlagsutskottet därför skulle haft den uppfattningen att grundlagen sätter begränsningar för vilka befogenheter som genom själstyrelselagen kan överföras till landskapet. I betänkandet sägs vidare, och jag citerar: "Utskottet finner således att grundlagsutskottets påstående är felaktigt eftersom det inte finns hinder för att bestämmelser i självstyrelselagen avviker från grundlagen". Men något sådant påstående finns inte i grundlagsutskottets betänkande. Det rör sig alltså om ett enda stort missförstånd.
Ålands självstyrelse bygger på en internationell konfliktlösning och har sin grund i Nationernas förbunds beslut. Grundlagen innehåller ett flertal bestämmelser som ska åtföljas i en rättsstat, såsom iakttagande av respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna, näringsfrihet och rätten till arbete. Men även på de här punkterna kan i självstyreslelagen finnas avvikelser. Självstyreslelagen är nämligen en lag stiftad i grundlagsenlig ordning och därmed en speciallag i förhållande till grundlagen. Därför stadgas också i 120 § i grundlagen bara lakoniskt att "landskapet Åland har självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyreslelagen för Åland".
Herr talman! Grundlagsutskottets betänkande innehåller ingen hänvisning till grundlagen eller "perustuslaki", och grundlagsutskottet har inte sagt att självstyreslelagen inte kan avvika från grundlagen. Tvärtom, den avviker på många punkter. Detta framgår också klart av de sakkunnigutlåtanden som legat till grund för grundlagsutskottets betänkande.
Jag kan alltså försäkra att grundlagsutskottet tar sin uppgift som ålandsutskott på fullaste allvar och att sakkunskapen i utskottet är gedigen. Betänkandet innebär inget avståndstagande från lagförslaget. Nu är det upp till parterna att koncentrera sig på att se till att det här fungerar i praktiken. Allt tyder på att införandet av skyddsjakt på skarven på Åland kommer att bli det första fallet där den utvidgade talerätten kommer att prövas i praktiken, och jag önskar parterna lycka till.
