Den riktigt stora frågan i riksdagen har under veckan varit Statsrådets framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken. Redogörelsen ställer upp ett oerhört ambitiöst mål för minskning av koldioxidutsläppen och stakar ut vägen enligt fyra olika scenarier. Vilket av dem som än väljs kommer det att påverka våra liv i framtiden. Bland övriga frågor som debatterats väljer jag att nämna lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare. I många år har Sfp krävt att också pälsdjursuppfödarna, som är bundna till sin arbetsplats 365 dagar per år, ska ha möjlighet att ta ledigt någon gång och nu förverkligas det. Rätten till avbytare för pälsfarmarna är ett genombrott och om systemet faller lika väl ut som de pilotprojekt som genmfördes i Maxmo och Korsnäs 2003-2005 kommer det säkert att ytterligare utvidgas.

För femtio år sedan var Finlands energisjälvförsörjningsgrad 80 procent, men idag har den sjunkit till 30 procent. Den största andelen energi som importeras kommer från Ryssland och utgörs av i huvudsak fossila bränslen och kärnkraftsel. Det är ohållbart. I redogörelsen framhåller regeringen att utsläppen av växthusgaserna skall på 40 år minska med 80 procent, i jämförelse med utsläppen år 1990, och att självförsörjningsgraden inom energiproduktionen skall öka. För att lyckas måste energieffektiviteten och den inhemska bio- och förnyelsebara energiproduktionen stärkas med både käpp och morot och det illa kvickt.

Den inhemska energiproduktionen har långa anor och våra åkrars, skogars och torvmarkers potential är enorm. Finland är ju föregångare när det gäller skogskötsel och ett mycket kostnadseffektivt sätt att öka användningen av förnyelsebar energi skulle vara att utnyttja det system som vi redan har till fullo, det vill säga KEMERA-stödet (stödet till hållbart skogsbruk). Vissa beräkningar säger att vi får ut tre till fyra gånger mer energi per investerad euro via KEMERA-stödet än via de nog så viktiga satsningarna i vindkraft. Ibland ser vi inte skogen för bara träden.

Också den omstridda torven är viktig för Finland, speciellt med tanke på självförsörjningsgraden. Torven, liksom skogen, ger arbetsplatser på landsbygden, och i båda fallen tillhandahåller naturen råvaran av egen kraft. Samförbränning av torv och skogsbränslen ger i stora pannor en betydligt effektivare förbränning än vid enbart vedförbränning, och minskar avsevärt problem med sintring, slaggbildning och korrosion i pannor. Idag nyttjas under en procent av Finlands torvmarker till energiproduktion. Beaktansvärt är att varje investerad euro i torvproduktion för energiutvinning har en multiplikatoreffekt som ger tre euro för den inhemska ekonomin och sysselsättningen.

Landsbygdens möjligheter för bioenergiproduktion är enorma och den snabbaste vägen att höja andelen biobränsle är en inhemsk bioetanolproduktion. 500 000 hektar åkerareal kunde redan idag utnyttjas till energiproduktion och en eller flera etanolfabriker skulle balansera upp vår spannmålsmarknad, som är för tillfället mycket snedvriden. Etanolproduktionen kan ge biobränsle till våra fordon och som biprodukt får man ett mycket värdefullt proteinfoder som kan ersätta det importerad soja.

Till sist vill jag kort konstatera att minister Mari Kiviniemi idag fredag ska ge sitt svar till justitiekansler Jaakko Jonkka angående förfarandet kring den språkliga konsekvensbedömningen gällande norr- och söderalternativet för Karleby och Mellersta Österbotten. Såväl statsrådet som minister Kiviniemi förutsätts självfallet följa grundlagen lagen till punkt och pricka och många väntar med intresse på ministerns svar.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Sfp
 

Publicerad av Radio Vega Österbotten