Våga diskutera kommunalskatten!

30.10.2009 kl. 10:10
I de flesta kommuner våndas man i dessa tider över nästa års skatteöre, eller den kommunala inkomstskatteprocenten som det numera heter. Fullmäktigemedlemmarna räknar och räknar i hopp om att kunna behålla nuvarande nivå.

Tvingas kommunfullmäktige till en höjning vill ledamöterna i de flesta fall göra en så liten höjning som möjligt. I väldigt få kommuner kan en sänkning komma på fråga, utan valet står istället mellan en höjning och bibehållen nivå. Kommunerna verkar tydligt eftersträva att hålla inkomstskattesatsen så låg som möjligt. Det gör man bland annat för att stå sig i konkurrensen med andra kommuner och för att kunna vara en attraktiv kommun som lockar till inflyttning.

Jag tror det här är fel väg att gå. Istället borde vi våga vara radikala och öppna diskussionen om vad vi vill åstadkomma med inkomstskattesatsen. Kanske blir slutsatsen att vi bör höja inkomstskattesatsen – kanske blir det att den behöver sänkas. Vad vi i detta skede vet är att ålderstrukturen är en stor utmaning i alla kommuner. För att kunna ge våra åldringar en värdig vård är det kanske nödvändigt att höja skatteinkomstprocenten. Eller för att ha dagis åt alla eller en bra skola. För alla vill väl vara med och betala för att få leva i en kommun som tar hand om alla sina invånare?

Skatteinkomsterna utgör i snitt hälften av kommunernas inkomster. Av skatterna utgör kommunalskatten den viktigaste inkomstkällan, men också kommunernas andel av samfundsskatten och fastighetsskatten är viktiga poster. Den genomsnittliga inkomstskattesatsen detta år är 18,59 procent och 74 kommuner har en procent på 19,5. Samtidigt har 67 kommuner en inkomstskatteprocent på minst 20. Det lägsta skatteöret uppbärs i några åländska kommuner och i Grankulla och Nådendal, där det är 16,5 procent. Våra österbottniska kommuner ligger kring medeltalet – de flesta på mellan 19 och 20 procent. Undantagen är få och små – Kristinestad och Oravais på 20 procent samt Kaskö och Vörå-Maxmo på 18,75 procent. Lägst ligger Larsmo med 18,50 procent. Genom de skatter som kommunerna uppbär finansieras upp till hälften av den kommunala basservicen. Det innebär bland annat hälso- och sjukvård, socialvård och den grundläggande utbildningen. Det är med andra ord service vi alla tar del av och behöver. Och vill ha!

Vi måste fundera allvarligt på hur vi vill använda kommunalskatten. För inte kan ju syftet vara att höja för att betala tillbaka gamla skulder från tiden när kommunen egentligen hade för låg skatteinkomstsats. Istället borde vi ju använda pengarna till att förbättra servicen för kommuninvånarna. Kanske är de beredda att göra en rejäl höjning om vi ställer höjningen i relation till vad man får för pengarna. I de fall en höjning betyder att våra åldringar får ett eget, trevligt rum på åldringshemmet eller att våra barn får vara i mindre grupper på dagis. I de fall en höjning betyder att hälsovårdsstationen blir kvar och har läkartjänsterna besatta. I de fall där det betyder att byskolan renoveras. I de fall det betyder att vi köper in närproducerad mat till våra kök istället för att använda utländska halvfabrikat. Jag är beredd att betala för detta och jag skulle vilja veta hur många andra som är det. Vet vi det vågar kommunfullmäktigemedlemmarna kanske höja skatteinkomstprocenten. Men då måste det betyda att höjningen kommer invånarna till gagn och att man tydligt kan peka på vad som förbättras. Annars är det ingen vits!

 

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35