Tvingas kommunfullmäktige till en höjning vill ledamöterna i de flesta fall göra en så liten höjning som möjligt. I väldigt få kommuner kan en sänkning komma på fråga, utan valet står istället mellan en höjning och bibehållen nivå. Kommunerna verkar tydligt eftersträva att hålla inkomstskattesatsen så låg som möjligt. Det gör man bland annat för att stå sig i konkurrensen med andra kommuner och för att kunna vara en attraktiv kommun som lockar till inflyttning.

Jag tror det här är fel väg att gå. Istället borde vi våga vara radikala och öppna diskussionen om vad vi vill åstadkomma med inkomstskattesatsen. Kanske blir slutsatsen att vi bör höja inkomstskattesatsen – kanske blir det att den behöver sänkas. Vad vi i detta skede vet är att ålderstrukturen är en stor utmaning i alla kommuner. För att kunna ge våra åldringar en värdig vård är det kanske nödvändigt att höja skatteinkomstprocenten. Eller för att ha dagis åt alla eller en bra skola. För alla vill väl vara med och betala för att få leva i en kommun som tar hand om alla sina invånare?

Skatteinkomsterna utgör i snitt hälften av kommunernas inkomster. Av skatterna utgör kommunalskatten den viktigaste inkomstkällan, men också kommunernas andel av samfundsskatten och fastighetsskatten är viktiga poster. Den genomsnittliga inkomstskattesatsen detta år är 18,59 procent och 74 kommuner har en procent på 19,5. Samtidigt har 67 kommuner en inkomstskatteprocent på minst 20. Det lägsta skatteöret uppbärs i några åländska kommuner och i Grankulla och Nådendal, där det är 16,5 procent. Våra österbottniska kommuner ligger kring medeltalet – de flesta på mellan 19 och 20 procent. Undantagen är få och små – Kristinestad och Oravais på 20 procent samt Kaskö och Vörå-Maxmo på 18,75 procent. Lägst ligger Larsmo med 18,50 procent. Genom de skatter som kommunerna uppbär finansieras upp till hälften av den kommunala basservicen. Det innebär bland annat hälso- och sjukvård, socialvård och den grundläggande utbildningen. Det är med andra ord service vi alla tar del av och behöver. Och vill ha!

Vi måste fundera allvarligt på hur vi vill använda kommunalskatten. För inte kan ju syftet vara att höja för att betala tillbaka gamla skulder från tiden när kommunen egentligen hade för låg skatteinkomstsats. Istället borde vi ju använda pengarna till att förbättra servicen för kommuninvånarna. Kanske är de beredda att göra en rejäl höjning om vi ställer höjningen i relation till vad man får för pengarna. I de fall en höjning betyder att våra åldringar får ett eget, trevligt rum på åldringshemmet eller att våra barn får vara i mindre grupper på dagis. I de fall en höjning betyder att hälsovårdsstationen blir kvar och har läkartjänsterna besatta. I de fall där det betyder att byskolan renoveras. I de fall det betyder att vi köper in närproducerad mat till våra kök istället för att använda utländska halvfabrikat. Jag är beredd att betala för detta och jag skulle vilja veta hur många andra som är det. Vet vi det vågar kommunfullmäktigemedlemmarna kanske höja skatteinkomstprocenten. Men då måste det betyda att höjningen kommer invånarna till gagn och att man tydligt kan peka på vad som förbättras. Annars är det ingen vits!

Ulla-Maj Wideroos