När en ministers vilja står mot grundlagen

06.11.2009 kl. 13:25
..."Inom de närmaste veckorna kommer vi att se vilket värde vår grundlag och vår grundlagsenliga rätt att på lika grunder få använda vårt modersmål i kontakt med myndigheterna har."...


Den sittande regeringens största lagstiftningsprojekt, regionförvaltningsreformen, är inne på slutrakan. Senaste tisdag behandlades lagförslaget i plenum och ansvariga ministern Kiviniemis val att avlägsna sig från plenum efter en dryg timme diskussion väckte både förvåning och kritik.

Konsekvenserna av lagförslaget är självfallet mycket stora för såväl förvaltningen som medborgarna. Den största öppna frågan, och den som väckt mest kritik, är förstås frågan om Mellersta Österbottens förbunds nya samarbetsområde. Halke-ministerarbetsgruppen, som leds av minister Kivniemi, beslöt ju efter omröstning att den nya samarbetsinriktningen ska vara norrut. Både före och efter det beslutet har det på alla fronter arbetats mycket intensivt för att ändra det historielösa, och av allt att döma grundlagsstridiga, beslutet. I riksdagsbehandlingen har frågan problematiserats i alla utskott där den behandlats. Det utan jämförelse viktigaste ställningstagandet kom från grundlagsutskottet som klart fastslog att de språkliga grundrättigheterna inte kan negligeras. Utskottet påvisade att när staten ändrar regionförvaltningsgränser måste man välja det alternativ som bäst uppfyller grundlagens krav på språklig service.

Efter att Folktinget vände sig till justitiekanslern i frågan har justitiekanslern i ytterst klara ordalag låtit förstå att statsrådet måste följa och respektera grundlagsutskottets tolkning. Efter att ha fått minister Kiviniemis svar såg sig justitiekanslern föranledd att ytterligare understryka att det inte går att välja det bättre av två alternativ om man inte utreder dem jämlikt. För detta föll ministern äntligen till föga. Hon lovade nu i veckan att en språkkonsekvensbedömning utförs också för det södra alternativet.

Nästa veckas onsdag, den 11 november, ska språkkonsekvensbedömningarna för både det norra och södra alternativet vara klara. Det är knappast så komplicerat att göra utredningen för det södra alternativet eftersom det långt handlar om det som vi har idag. Däremot kan jag aldrig tro att det går att få utredningen att visa att den språkliga servicen i det norra alternativet blir bättre än i det södra. Till det krävs att det inrättas hundratals nya tjänster som kan betjäna medborgarna också på svenska, vilket självfallet inte kommer att ske.

Inom de närmaste veckorna kommer vi att se vilket värde vår grundlag och vår grundlagsenliga rätt att på lika grunder få använda vårt modersmål i kontakt med myndigheterna har. Kommer grundlagsutskottets utlåtande och justitiekanslerns ställningstagande att väga tyngre än Mellersta Österbottens förbunds ställningstagande, som det sig bör? Kommer partipolitisk ändamålsenlighet för det ledande regeringspartiet att gå före grundlagsenliga rättigheter? Och om det går så att Mellersta Österbotten trots den oerhört tunga juridiska argumenteringen ändå förs norrut, vad kommer det att betyda för kommande lagstiftning i landet?

Nu på fredag var jag till justitieministern och överlämnade betänkandet från Lauri Tarastis val- och partifinansieringsarbetsgrupp. Arbetsgruppen har jobbat i ett och ett halvt år och tagit fram ett förslag till lagstiftning som enligt justitieminister Brax är den mest progressiva i Europa. Ord som öppenhet och total genomskinlighet används i betänkandet och ordförande Tarasti har ofta hävdat att vi får ”en ny och bättre politisk kultur”.

Gällande regionförvaltningsreformen råder en annan politisk kultur. All beredning utgår fortfarande från att Mellersta Österbottens förbund förs norrut. Men sista ordet är ännu inte sagt i frågan. Så länge Statsrådet inte har fattat sitt beslut kan inriktningen ännu ändras. Det slutliga beslutet avgör vad vår grundlag är värd.

Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp
 

Publiceras i Vasabladet 091108

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35