Den 16 och 17 november 2009 ordnade den autonoma provinsen Trento i norditalien en tvådagars konferens som handlade om Dalai Lamas senaste förslag att grunda ett autonomiskt Tibetanskt territorium inom Kina. Målet med konferensen var att diskutera det Tibetanska initiativet Memorandum on Genuine Autonomy for the Tibetan People. Hur dokumentet reflekterar de internationellt accepterade standarder för autonomier, samt om detta förslag är kompatibelt med de relevanta provisionerna i Kinesiska konstitutionen. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog i den avslutande rundabordsdiskussionen med Dalai Lama.
Deltagarna i rundabordsdiskussionen var representanter från några autonoma områden. Elisabeth Nauclér talade om de förhållanden som lett till autonomi för Åland, samt vad åländsk autonomi innebär. Nauclér framhävde att regioner som njuter av självstyre har ett ansvar gentemot de områden som strävar för autonomi. Områden som redan är autonoma, som t.ex.Åland, måste stödja de nya och lära ut om sina erfarenheter, det gäller att beakta både de positiva framstegen lika som misslyckanden. Nauclér ansåg att detta är något som Åland är skylding det internationella samfundet i och med att Åland via beslut av Nationernas Förbund fick sin autonoma status. Dalai Lama vädjade för en Tibetansk autonomi som skulle låta tibetanerna skydda och befrämja sitt eget språk och sina religiösa traditioner samtidigt som man respekterar den kinesiska folkrepublikens gränser och konstitution.
Några specifika punkter steg klart fram. För det första uppmärksammades att tibetanerna har tagit steg mot försoning med den kinesiska staten genom att anpassa sina krav till ökad kulturell och ekonomisk autonomi inom Kinas gränser i stället för som tidigare självständighet. För det andra ansågs det att Kina har reagerat obetänksamt då det direkt nekat autonomi som en möjlighet för att lösa tvisten. Forskare och politiker uppmanade således Kina att fortsätta förhandlingar med Tibet. För det sista underströks att autonomi modeller som diskuterats under konferensen kan enbart anses som riktlinjer – inte färdiga modeller. Som ledamot Nauclér påpekat i sitt tal, måste konfliktparterna avtala om en gemensam lösning som passar dem båda.
