KSSR redogörelsen i riksdagen

25.11.2009 kl. 10:20
Regeringens redogörelse om den pågående kommun- och servicestrukturreformen är ett försök av regeringen att strukturera mångfalden av processer och politiska ansträngningar som pågår på olika håll i landet. Ibland undrar man ändå om målsättningen med hela arbetet, nämligen att förbättra och garantera god service till landets invånare, glöms bort i reformarbetet.

Vi har under de senaste åren lärt oss att regeringens mål är att skapa möjligast stora enheter oberoende av verksamhet. Regeringen har långt förlitat sig på idén att enbart stort är vackert och funktionellt. Risken med en sådan politik är att man glömmer bort att också mindre strukturer kan vara effektiva och fungerande. Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på är ett djupare nätverkssamarbete mellan institutioner och kommuner.

Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi, och minister Vapaavuori har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Man vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad där 20 % av landets befolkning skulle bo. Det som känns svårt för en Esbobo är att Ministern uttalar som så förklenande om städernas intresse för samarbete. Esbo får hela tiden höra gliringar om att man inte tar ansvar, senaste gällde det sociala boendet. Så säger ministern trots att en gemensam strategi för den sociala bostadsproduktionen i huvudstadsregionen uppgjorts och Esbo sköter de åtaganden som gäller Esbo. 

Samarbete är alltid bra och gemensamma institutioner är ofta bra. Men det är också viktigt att framhålla demokratiaspekten inom det kommunala beslutsfattandet. För stora enheter blir svåra att hantera och invånarna tappar kontakten till förvaltningen och förlorar känslan av att kunna påverka.

Den kommunala nivån måste ordnas så att demokratiaspekten respekteras och får verklig plats. Invånarna i huvudstadsregionen ska ha samma rätt att påverka sin vardag som invånarna i en mindre kommun. Människorna måste bli hörda och kunna delta i sådant som berör deras vardag och boendemiljö. En särskild lagstiftning för stadsregioner som ger staten makt att i större utsträckning än annanstans i landet blanda sig i planläggning och andra frågor, och som minskar invånarnas påverkningsmöjligheter och rättigheter kan inte vara rätt.

Däremot kan lagstiftningen i hela landet gärna utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Det är rätt att familjerna kan välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda projekt som styrandet av skattemedel, så att pengarna följer med kommuninvånarna. Goda exempel på det här finns det gott om. Kommunerna kan redan nu komma överens om att barn får statsandelen med sig då de går i grannkommunens skola eller daghem. Den nya hälsovårdslagen öppnar också möjligheter för invånarna att själva välja hälsocentral vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.

Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning. Just nu finns en risk för att förändringsvågen går för snabbt. Alla åtgärder stöder inte heller samma mål. Man kan rentav ibland få en känsla av att utlokaliseringspolitiken inte helt går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och fösa ihop verksamheter i huvudstadsregionen. Vi måste vara noggranna med att vi har invånarna med oss, att det finns förståelse för de målsättningar med ändringarna som görs.

Grundlagens paragrafer får regeringen inte rubba. Därför har behandlingen av Karleby givit en dålig eftersmak. Jag hoppas att regeringens beslut förra veckan innebär att frågan om Karlebys orientering nu är avslutad. Riktningen är söderut, punkt och slut. En kläm som fogats till ett regeringsbeslut och som strider mot justitiekanslerns och grundlagsutskottets utlåtande kan inte få stor tyngd. Låt oss nu försöka undvika att försvåra en förvaltningsreform som även utan Karlebyfallet kommer att kräva mycket energi, tålamod och samarbete att genomföra.

Tal i plenum 24.11.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00