Förbättrad service måste vara målet i förvaltningsreformer

30.11.2009 kl. 13:05
Den förda politiken under de senaste åren har visat att regeringens mål är att skapa möjligast stora förvaltningsenheter oberoende av verksamhet. Risken med en sådan politik är att man glömmer bort att också mindre strukturer kan vara effektiva och fungerande.

Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på, är ett djupare nätverkssamarbete kommuner emellan och större satsningar på IT- baserad invånarservice.

Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Hon vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad, där en femtedel av landets befolkning skulle bo. Mari Kiviniemi har flera gånger uttalar sig nedlåtande om städernas intresse för samarbete, trots att märkbara samarbetsprojekt genomförts under de senaste åren. Esbo har denna vecka i offentligheten korrigerat ministerns felaktiga uppgifter om att Esbo inte skulle ha skött sin del av den sociala bostadsproduktionen i regionen och konstaterat att Esbo proportionellt sätt tagit ett lika stort ansvar för den som huvudstadsregionens övriga städer. Det som oroar mig särskilt mycket är att ministern inte hittills gett stor vikt vid närdemokratiaspekten. Invånarnas kontakt till beslutsfattare och möjlighet att påverka sin egen omgivning är lika viktig för invånarna i huvudstadsregionens städer som i övriga delar av landet. I en jättestad skulle demokratiaspekten försvagas markant.

Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning och anpassa servicemodellerna efter det. Just nu finns i alla fall en risk för att förändringarna inom förvaltningen på alla nivåer i samhället är så stora och går så snabbt att tjänstemännen får svårt att hinna sköta alla sina normala arbetsuppgifter. Alla regionpolitiska åtgärder stöder inte heller samma mål. Man får ibland en känsla av att t.ex. utlokaliseringspolitiken inte går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och sammanföra verksamheter i huvudstadsregionen. Det har också visat sig att Finland håller på att bli efter de andra nordiska länderna då det gäller att utveckla det digitala servicenätet. En arbetsgrupp har under ledning av kommunförbundet bl.a. föreslagit en modell för att utveckla en IT-baserad service på svenska i huvudstadsregionen. Enligt uppgift har Helsingfors hittills bromsat en vidareutveckling av projektet, vilket är mycket beklagligt. Förhoppningsvis sker det något positivt inom detta område under det inkommande året.

Lagstiftningen i hela landet bör utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Servicen på nätet måste fås att fungera på ett heltäckande och användarvänligt sätt. Familjer bör kunna välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda möjligheten att styra skattemedel så, att statsandelen följer med kommuninvånaren oberoende av kommun. Den nya hälsovårdslagen öppnar möjligheten för invånarna att själva välja hälsocentral, vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.
 

Insändare, publicerad i HBL 30.11.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00