Förbättrad service måste vara målet i förvaltningsreformer

30.11.2009 kl. 13:05
Den förda politiken under de senaste åren har visat att regeringens mål är att skapa möjligast stora förvaltningsenheter oberoende av verksamhet. Risken med en sådan politik är att man glömmer bort att också mindre strukturer kan vara effektiva och fungerande.

Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på, är ett djupare nätverkssamarbete kommuner emellan och större satsningar på IT- baserad invånarservice.

Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Hon vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad, där en femtedel av landets befolkning skulle bo. Mari Kiviniemi har flera gånger uttalar sig nedlåtande om städernas intresse för samarbete, trots att märkbara samarbetsprojekt genomförts under de senaste åren. Esbo har denna vecka i offentligheten korrigerat ministerns felaktiga uppgifter om att Esbo inte skulle ha skött sin del av den sociala bostadsproduktionen i regionen och konstaterat att Esbo proportionellt sätt tagit ett lika stort ansvar för den som huvudstadsregionens övriga städer. Det som oroar mig särskilt mycket är att ministern inte hittills gett stor vikt vid närdemokratiaspekten. Invånarnas kontakt till beslutsfattare och möjlighet att påverka sin egen omgivning är lika viktig för invånarna i huvudstadsregionens städer som i övriga delar av landet. I en jättestad skulle demokratiaspekten försvagas markant.

Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning och anpassa servicemodellerna efter det. Just nu finns i alla fall en risk för att förändringarna inom förvaltningen på alla nivåer i samhället är så stora och går så snabbt att tjänstemännen får svårt att hinna sköta alla sina normala arbetsuppgifter. Alla regionpolitiska åtgärder stöder inte heller samma mål. Man får ibland en känsla av att t.ex. utlokaliseringspolitiken inte går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och sammanföra verksamheter i huvudstadsregionen. Det har också visat sig att Finland håller på att bli efter de andra nordiska länderna då det gäller att utveckla det digitala servicenätet. En arbetsgrupp har under ledning av kommunförbundet bl.a. föreslagit en modell för att utveckla en IT-baserad service på svenska i huvudstadsregionen. Enligt uppgift har Helsingfors hittills bromsat en vidareutveckling av projektet, vilket är mycket beklagligt. Förhoppningsvis sker det något positivt inom detta område under det inkommande året.

Lagstiftningen i hela landet bör utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Servicen på nätet måste fås att fungera på ett heltäckande och användarvänligt sätt. Familjer bör kunna välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda möjligheten att styra skattemedel så, att statsandelen följer med kommuninvånaren oberoende av kommun. Den nya hälsovårdslagen öppnar möjligheten för invånarna att själva välja hälsocentral, vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.
 

Insändare, publicerad i HBL 30.11.2009

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00