Ett annat spår, som regeringen inte hittills på allvar har varit intresserad av att pröva på, är ett djupare nätverkssamarbete kommuner emellan och större satsningar på IT- baserad invånarservice.
Då det gäller huvudstadsregionen har kommunminister Kiviniemi klart visat vad hon vill och föregått de pågående utredningarna. Minister Kiviniemi har flera gånger uttalat sig starkt för en sammanslagning av huvudstadsregionens städer. Hon vill skapa en för Finlands förhållanden jätte stad, där en femtedel av landets befolkning skulle bo. Mari Kiviniemi har flera gånger uttalar sig nedlåtande om städernas intresse för samarbete, trots att märkbara samarbetsprojekt genomförts under de senaste åren. Esbo har denna vecka i offentligheten korrigerat ministerns felaktiga uppgifter om att Esbo inte skulle ha skött sin del av den sociala bostadsproduktionen i regionen och konstaterat att Esbo proportionellt sätt tagit ett lika stort ansvar för den som huvudstadsregionens övriga städer. Det som oroar mig särskilt mycket är att ministern inte hittills gett stor vikt vid närdemokratiaspekten. Invånarnas kontakt till beslutsfattare och möjlighet att påverka sin egen omgivning är lika viktig för invånarna i huvudstadsregionens städer som i övriga delar av landet. I en jättestad skulle demokratiaspekten försvagas markant.
Det är klart att regeringen bör förbereda sig på en framtid där allt färre finländare försörjer en allt äldre befolkning och anpassa servicemodellerna efter det. Just nu finns i alla fall en risk för att förändringarna inom förvaltningen på alla nivåer i samhället är så stora och går så snabbt att tjänstemännen får svårt att hinna sköta alla sina normala arbetsuppgifter. Alla regionpolitiska åtgärder stöder inte heller samma mål. Man får ibland en känsla av att t.ex. utlokaliseringspolitiken inte går i takt med de allt strängare kraven på att effektivera och sammanföra verksamheter i huvudstadsregionen. Det har också visat sig att Finland håller på att bli efter de andra nordiska länderna då det gäller att utveckla det digitala servicenätet. En arbetsgrupp har under ledning av kommunförbundet bl.a. föreslagit en modell för att utveckla en IT-baserad service på svenska i huvudstadsregionen. Enligt uppgift har Helsingfors hittills bromsat en vidareutveckling av projektet, vilket är mycket beklagligt. Förhoppningsvis sker det något positivt inom detta område under det inkommande året.
Lagstiftningen i hela landet bör utvecklas så att individer ges större frihet att välja sin serviceform själv. Servicen på nätet måste fås att fungera på ett heltäckande och användarvänligt sätt. Familjer bör kunna välja ett daghem, en närskola eller ett bibliotek i en annan kommun än den man själv bor i. Regeringens uppgift måste vara att stöda möjligheten att styra skattemedel så, att statsandelen följer med kommuninvånaren oberoende av kommun. Den nya hälsovårdslagen öppnar möjligheten för invånarna att själva välja hälsocentral, vilket också ökar kommuninvånarnas valfrihet.
Insändare, publicerad i HBL 30.11.2009
