Vi kan inte spara bort åklagarna!

06.12.2009 kl. 11:00
I en rättstat har den dömande makten, alltså domstolsväsendet, en oerhört viktig roll. De skall se till att lagöverträdelser och brott straffas enligt en i förväg fastställd straffskala. Straffen delas inte ut godtyckligt utan istället skall var och en få en jämlik och rättvis behandling. Detta hör till grundprinciperna i vårt rättssystem.

Åklagarna har en mycket viktig funktion inom domstolsväsendet. De driver processen mot den åtalade och utan dem skulle det inte bli någon rättegång. Givetvis finns det också andra viktiga funktioner, men åklagarna är en av dem. I dagens läge har åklagarna en ständigt ökande arbetsbörda och resurserna minskar. Utgående från statsrådets förslag till budget för 2010 minskar antalet årsverken, dvs. åklagare, från 325 till 312 under nästa år. Under nästa år arbetar dessutom minst 10 åklagare med det s.k. WinCapita målet. Det målet klassificeras som det största brottsmålet i Finlands historia – åtminstone om man ser på antalet svarande och målsägare. Ett annat stort mål, Rwanda-målet, sätter också extra tryck på åklagarna.

Allt detta betyder att det för vanliga mål finns åtminstone 25 åklagare färre nästa år – enligt vissa beräkningar så många som 40 stycken. Redan i dagens läge prickas Finland för överlånga behandlingstider i domstolarna och detta förvärras naturligtvis ytterligare av att åklagarna lider av resursbrist. Det är i och för sig ett faktum att antalet åklagare har ökat över tid och att de detta år är nästflest någonsin. Men målens omfattning har samtidigt ökat markant. Den grova ekonomiska brottsligheten är mer omfattande och svårbegriplig än någonsin tidigare och det krävs mycket förberedande arbete för att kunna väcka åtal i de målen. De facto är det så att endast cirka 4 % av målen binder upp omkring 33 % av åklagarnas resurser. Den grova ekonomiska brottsligheten väntas dessutom öka i finanskrisens kölvatten. Det betyder att åklagarväsendet är i stort behov av tilläggsfinansiering. Detta för att kunna hålla igång den ordinarie verksamheten och trygga rättssäkerheten.

Det antal åklagare vi har idag räcker inte till för att sköta nödvändigt arbete. Som ovan konstaterades leder det till att åtalen fördröjs och att domstolsbehandlingen drar ut på tiden. Det är naturligtvis inte bra ur rättssäkerhetssynvinkel i och med att den enskilda människan lider av att dess mål inte behandlas inom rimlig tid. Åklagarnas situation förvärras ytterligare av att det inte finns vikarier – vilket innebär att åklagarna i princip inte får bli sjuka. Det är naturligtvis en ohållbar situation. Under de senaste åren har 6 till 7 åklagare slutat – just för att arbetsbördan blivit orimligt stor. Det gäller i första hand unga personer som har familj. Det är samtidigt extra problematiskt i och med att det är de som är åklagarnas framtid – och både nyrekryteringar och längre inskolning inom åklagarväsendet lider av detta.

En miniminivå för snabb och bra åtalsbehandling skulle vara minst 340 åklagare. Vi är långt ifrån den siffran idag. Därför ville vi i riksdagen sätta till extra pengar för åklagarväsendet. Det kommer vi också att göra – i detta nu ser det ut som om den siffran skulle bli 1,65 miljoner euro. Det är samtidigt en av de största potterna vi sätter till i riksdagen. Och det är absolut nödvändigt för att trygga rättssäkerheten för finländarna. Vi måste ha ett fungerandet åklagarväsende – och vi kan inte tumma på rättssäkerheten – därför måste vi se till att domstolsväsendet, och med det åklagarna, har tillräckliga resurser. Då vet vi att vi vågar lita på våra domstolar!

Ulla-Maj Wideroos
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00