Åklagarna har en mycket viktig funktion inom domstolsväsendet. De driver processen mot den åtalade och utan dem skulle det inte bli någon rättegång. Givetvis finns det också andra viktiga funktioner, men åklagarna är en av dem. I dagens läge har åklagarna en ständigt ökande arbetsbörda och resurserna minskar. Utgående från statsrådets förslag till budget för 2010 minskar antalet årsverken, dvs. åklagare, från 325 till 312 under nästa år. Under nästa år arbetar dessutom minst 10 åklagare med det s.k. WinCapita målet. Det målet klassificeras som det största brottsmålet i Finlands historia – åtminstone om man ser på antalet svarande och målsägare. Ett annat stort mål, Rwanda-målet, sätter också extra tryck på åklagarna.
Allt detta betyder att det för vanliga mål finns åtminstone 25 åklagare färre nästa år – enligt vissa beräkningar så många som 40 stycken. Redan i dagens läge prickas Finland för överlånga behandlingstider i domstolarna och detta förvärras naturligtvis ytterligare av att åklagarna lider av resursbrist. Det är i och för sig ett faktum att antalet åklagare har ökat över tid och att de detta år är nästflest någonsin. Men målens omfattning har samtidigt ökat markant. Den grova ekonomiska brottsligheten är mer omfattande och svårbegriplig än någonsin tidigare och det krävs mycket förberedande arbete för att kunna väcka åtal i de målen. De facto är det så att endast cirka 4 % av målen binder upp omkring 33 % av åklagarnas resurser. Den grova ekonomiska brottsligheten väntas dessutom öka i finanskrisens kölvatten. Det betyder att åklagarväsendet är i stort behov av tilläggsfinansiering. Detta för att kunna hålla igång den ordinarie verksamheten och trygga rättssäkerheten.
Det antal åklagare vi har idag räcker inte till för att sköta nödvändigt arbete. Som ovan konstaterades leder det till att åtalen fördröjs och att domstolsbehandlingen drar ut på tiden. Det är naturligtvis inte bra ur rättssäkerhetssynvinkel i och med att den enskilda människan lider av att dess mål inte behandlas inom rimlig tid. Åklagarnas situation förvärras ytterligare av att det inte finns vikarier – vilket innebär att åklagarna i princip inte får bli sjuka. Det är naturligtvis en ohållbar situation. Under de senaste åren har 6 till 7 åklagare slutat – just för att arbetsbördan blivit orimligt stor. Det gäller i första hand unga personer som har familj. Det är samtidigt extra problematiskt i och med att det är de som är åklagarnas framtid – och både nyrekryteringar och längre inskolning inom åklagarväsendet lider av detta.
En miniminivå för snabb och bra åtalsbehandling skulle vara minst 340 åklagare. Vi är långt ifrån den siffran idag. Därför ville vi i riksdagen sätta till extra pengar för åklagarväsendet. Det kommer vi också att göra – i detta nu ser det ut som om den siffran skulle bli 1,65 miljoner euro. Det är samtidigt en av de största potterna vi sätter till i riksdagen. Och det är absolut nödvändigt för att trygga rättssäkerheten för finländarna. Vi måste ha ett fungerandet åklagarväsende – och vi kan inte tumma på rättssäkerheten – därför måste vi se till att domstolsväsendet, och med det åklagarna, har tillräckliga resurser. Då vet vi att vi vågar lita på våra domstolar!
Ulla-Maj Wideroos
