Vår BNP ligger alltjämt närmare tio procent under fjolårsnivån. Vändningen till det bättre kommer senare i Europa och Finland än i många andra delar av världen. Arbetslösheten riskerar alltjämt att växa, inte minst bland de unga – alla motåtgärder till trots. Kommunernas ekonomiska situation förblir hårt ansträngd under några år framöver.
Och framför allt har det överskott i de offentliga finanserna som vi kunnat glädjas över i nästan ett årtionde nu förbytts i ett växande underskott. Statsskulden ökar nästa år med 13 miljarder. Trots att Finlands skuldsättning alltjämt ligger långt under medeltalet i EU – ja, vid bara drygt hälften av EU:s medeltal – blir detta en utmaning för oss under många år framöver. Skulder ska återbetalas, med ränta. Och den räntan kommer inte att förbli lika låg som den nu är.
Det blir en tung uppgift för nästa regering att på allvar börja återbetala skulderna, men Svenska riksdagsgruppens förhoppning är att redan denna regering nästa år kan börja utarbeta riktlinjerna för hur statsfinanserna ska kunna balanseras. Statsbudgeten för valåret 2011 får inte fria till väljarnas kortsiktiga önskemål utan bör snarare vädja till deras ansvar för kommande generationer. Det är bra att vi vid det laget förhoppningsvis har vanan inne – från klimatpolitiken.
Regeringen ställer sitt hopp till förlängda arbetskarriärer, och det är säkert en både hållbar och naturlig lösning på sikt, i takt med att medellivslängden blir allt längre och vi förblir friskare längre än förr. Men det går inte att undvika kortsiktslösningar, och till dem hör oundvikligen en åtminstone tillfälligt skärpt beskattning. Frågan är bara var tyngdpunkterna ska läggas.
Skuldsättningen har ändå varit nödvändig, och ifrågasätts av få. Den hjälper oss att rida ut den ekonomiska krisen och samtidigt undvika de allra värsta konsekvenserna. Avsikten har ju varit både att stimulera ekonomin och att undvika sådana nedskärningar i välfärden som skulle förvärra krisen och försätta många människor i ohållbara situationer. Pengarna har gått och går till mycket goda ändamål.
Men det finns också en gräns för denna skuldsättning. Regeringen tangerade redan denna gräns, medan oppositionen inte tycks bry sig om den. Det är inte en ansvarsfull politik.
Regeringen anklagas också från oppositionshåll för att den sänker skatterna i detta läge. Ändå lindras beskattningen ju bara i de lägsta inkomstklasserna. För övriga gruppers del ser man närmast bara till att skatten inte skärps. Avsikten med detta är att stimulera den ekonomiska återhämtningen.
Regeringens förslag till nästa års statsbudget uppgår efter kompletteringspropositionen till närmare femtio och en halv miljarder euro. Till den summan har Finansutskottet lagt till drygt 40 miljoner, alltså mindre än en promille. Det framstår onekligen lätt som en droppe i havet.
Den gemensamma nämnaren för alla tilläggsanslag är att de främjar sysselsättningen, särskilt bland de unga. Till de unga riktas särskilt tilläggsanslagen för ungdomsverkstäder. Och Svenska riksdagsgruppen har också i år sett till att mentalvårdstjänsterna för unga får tilläggsresurser. Dessa åtgärder är synnerligen viktiga i en situation då ungdomsarbetslösheten under ett år har stigit med 60 procent och då risken för utslagning därför ökar.
En annan gemensam nämnare för många anslag är att de strävar efter att slå vakt om miljön och främja en hållbar utveckling. Det gäller bland annat tilläggsanslagen för vatten- och avloppsarbeten. Med tanke på att förordningen om avloppsvattenbehandling i glesbygden förutsätter att alla fastigheter före år 2014 har fungerande avloppsvattensystem är åtgärderna brådskande. Svenska riksdagsgruppen önskar att vattenandelslag ska få stöd och nya avloppsreningsnätverk ska byggas ut.
Värderade talman,
Svenska riksdagsgruppen kan glädja sig åt att även många andra tillägg speglar våra prioriteringar. Det gäller till exempel anslagen för integrering av invandrare och snabbare asylansökningar. Också vårt andra ansvarsområde inom regeringen, kultursektorn, får tilläggsanslag. Anslagen för flyktingmottagning i kommunerna höjdes för första gången på många år, och kultur- och idrottssektorn gynnas inte minst av de växande tipsmedlen. Det är särskilt värdefullt i ekonomiska kristider.
Kustområdena kan glädja sig över de ökade anslagen för skärgårdstrafik, bryggor, broar, farleder, Kvarkens världsnaturarv och yrkesfiskarna. Planerna på att inleda utbildning av svenska barnträdgårdslärare också i Helsingfors, vid sidan av utbildningen i Jakobstad, avancerar också, vilket är viktigt eftersom bristen på barnträdgårdslärare är akut i huvudstadsregionen.
Tyvärr tvingades Finansutskottet använda en betydande del av sitt rörelseutrymme till att korrigera regeringens misstag med universitetsanslagen. Det är ohållbart att riksdagen tvingas rätta till uppenbara misstag i regeringens beredning, i vissa fall i år efter år.
I enlighet med sin tradition att slå vakt om biståndsanslagen hälsar Svenska riksdagsgruppen med tillfredsställelse att Finansutskottet för sin del bekräftar målet att uppnå FN-målet 0,7 procent av BNP senast år 2015. Det är ett krävande mål, särskilt mot bakgrunden av underskottet i statsfinanserna, men det finns globala förpliktelser som vi som ett rikt land måste kunna stå fast vid också om det kräver uppoffringar.
Att märka är också att Finansutskottet lade till anslag för människorättsförbundet, fredsarbete och verkställandet av FN-resolutionen nummer 1325 om kvinnornas ställning. Vi välkomnar detta varmt.
En annan sak som vi särskilt vill framhålla är individens rättsskydd, som kräver tilläggsresurser för både polisutredningar, åklagare, domstolsväsende och fängelseväsende. Brottsutrednings- och rättegångstiderna måste förkortas, och straffen avtjänas under civiliserade förhållanden.
Oppositionen är som sig bör och "å tjänstens vägnar" missnöjd med budgetförslaget. Det är dess privilegium att alltid kräva mera. Då man sitter i regeringen måste man rätta munnen efter matsäcken.
Det gör regeringen, och det gör Finansutskottet. Och då ska vi komma ihåg att matsäcken ingalunda har anpassats till vad vi egentligen skulle ha råd med just nu, utan vi tillåter oss att tillfälligt leva över våra tillgångar. Det är helt i enlighet med klassiska nationalekonomiska recept om hur man bäst överlever en recession.
Men vi kan inte överlämna till våra barn och barnbarn att betala räkningen. Vi måste göra det själva.
Christina Gestrin höll gruppanförandet 14.12.2009.
