Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har lämnat in ett skriftligt spörsmål om ersättningsprinciperna för läkemedel och i detta särskilda fall näringslösningar som ersätts av FPA. Vid ett uppmärksammat fall på Åland nyligen vägrades en svårt sjuk patient ersättning för en av läkare utskriven näringslösning, som är ersättningsgiltig vid sondmatning, men inte då patienten kan ta medlet oralt. Elisabeth Nauclér tycker att detta är upprörande och strider mot de målsättningar som FPA har.

Svårt sjuka patienter borde kunna lita på att de inte råkar i ekonomiskt trångmål på grund av sin sjukdom, och de bör hjälpas till ett så värdigt liv som möjligt anser Elisabeth Nauclér i sitt spörsmål.

Regeringen har 30 dagar på sig att besvara spörsmålet.

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL
Till riksdagens talman

FPA tryggar befolkningens utkomst, främjar hälsa och stöder ett oberoende liv. Verksamheten styrs av följande grundläggande värderingar: respekt för individen, kompetens, samverkan och nytänkan-de. En ung ålänning är drabbad av en muskelförtviningssjukdom med snabbt tilltagande invaliditet, som medfört förlamning i samtliga extremiteter, nästan helt förlorad talförmåga och stora svårigheter att svälja. Patienten har därför svårt att få fullgod näringstillförsel, men behöver inte sondmatas.
Ansvarig neurolog har föreskrivit diettillägg med näringsdrycker och skrivit ut vederbörligt intyg för ersättningsansökan hos FPA.

Handläggaren på FPA vägrar kostnadsersättning på grund av att denna patient inte passar in på nå-gon av de koder FPA tillämpar. Näringsämnet är godkänt för ersättning om patienten har fettab-sorptionsstörningar, vilket inte är fallet, och om det ges som sondmat, men inte om det intas oralt.  FPAs ledande läkare hänvisar i en tidningsinsändare till att verksamheten är strikt reglerad, beträffande näringsdrycker är det läkemedelsprisnämnden som fastställer ersättningsstatusen. Han välkomnar samtidigt en diskussion om en ökad prövningsrätt för FPA vid beviljande av ekonomiska förmåner.
Den typ av detaljerade anvisningar som FPA hänvisar till kan svårligen täcka alla tänkbara sjuk-domstillstånd och är inte heller förenligt med det moderna samhällets syn på hur sjukdomsdrabbade medmänniskor skall hjälpas till ett så värdigt liv som möjligt.
Att försätta en person som lider av en invalidiserande, livshotande sjukdom även i ekonomiskt trångmål är upprörand.. Att neka ersättning för ett medel som underlättar livet i denna svåra situa-tion är omänskligt och visar varken respekt för individen, kompetens, samverkan eller nytänkande.

Vad ämnar regeringen göra för att tillse att patienter beroende av samma medel får likvärdig kostndsersättning, oberoende av hur medlet intas och därmed förhindra att samhällsmedborgare råkar i ekonomisk nöd på grund av sjukdom?

Helsingfors den 17 december 2009

Elisabeth Nauclér