Vecka 1
Det nya decenniet inleddes på Värmlands nation i Uppsala i sällskap med så många unga studenter och gamla stofiler som ryms i nationens festsal i det vackra huset ritat av Stockholms stadshus arkitekt Ragnar Österberg. Gasque, som en middag heter i studentsammanhang i Uppsala, är ingen nyårsföreteelse eftersom studenterna då vanligen är på sina hemorter. Anledningen till att denna otraditionella gasque hölls var att nationen inledde sitt 350 års jubileum. Och det tackar vi nationen för. Så länge har alltså nationsobligatoriet funnits, även om det redan på 1970-talet i praktiken avskaffades genom att en ”pappersnation” med det föraktfulla namnet Skånelandens nation och med en symbolisk avgift infördes, vilket innebar att den som inte ville betala nationsavgift och delta i nationslivet kunde komma undan. Det nöjde sig 1970-talet politiker med, men nu går nationsobligatoriet mot sitt slut. Värmlands nation är dock en nation som inte behövt uppleva ett svikande medlemsantal och nationen har sedan mer än 40 år tillbaka varit känd för sin internationella verksamhet och utländska medlemmar. Det fick jag bl.a. som internationell sekreterare uppleva en gång i tiden med många kurdiska medlemmar. Till de internationella kontakterna hörde naturligtvis också kontakterna till Finland och de tre vännationerna i Helsingfors, Savolax nation, ESO - Etelä suomalainen osakunta, och Nylands nation. Själv tog jag fasta på detta samarbete så till den grad att jag inte bara var stipendiat i Helsingfors utan också medlem av Nylands nation då jag studerade finska vid universitetet i Helsingfors. Nu heter inspektor på Värmlands nation Lars Burman och är professor i litteraturvetenskap. Han har doktorerat på ”Den svenska stormaktstidens sonett” och det rör sig om 1600 och tidigt 1700 tal, en specialitet som väl kan komma till pass vid firandet av en 350 årig tillvaro.
Därifrån fortsatte det nya året rakt in i de värmländska skogarna. Där var mycket kallt så alla satt inne och eldade i sina vedspisar, men också väldigt mörkt. I Häljeboda dit jag for hade Eda kommunfullmäktige beslutat släcka inte bara gatubelysningen i sin helhet utan också julgranen. Skolbarnen kommer att få stå i mörkret och vänta på skolbussen i farliga korsningar och man kan fråga sig vilka signaler det sänder till dem som bosatt sig långt ute på landet. Levande landsbygd, regionalpolitiska åtgärder har kanske nått hit men redan hunnit glömmas. Det verkliga Värmland var med andra ord inte lika varmt och upplyst som Värmlands i Uppsala. Hoppas att Finsksvenska föreningen i Värmland håller ut tills det blir sommar och att den fjärde tangofestivalen kan arrangeras i Karlstad igen. Det har varit varierande nyheter från den fronten under senare tid. De första finnarna flyttade in till Värmland redan på 1500-talet, men invandringen har fortsatt. Idag finns den 11.845 finsktalande invånare i Värmland, men enligt undersökningar har 84,7% av befolkningen finska gener. Från Finland nås vi den här veckan av tragiska händelser som av vissa ses som invandringsproblem. Det är nog tyvärr lättköpta poäng och vi måste säkerligen vidta andra åtgärder än att stoppa invandringen för att undvika sådana tragedier i framtiden.
Veckan avslutades i Helsingfors och ännu ett sammanträde i grundlagskommittén. Kommittén har fått en månads förlängt mandat och sammanträder intensivt i januari under ordföranden Taxells ledning.
