Ålandslösningen hör till Finlands varumärke

16.01.2010 kl. 15:10
Elisabeth Nauclérs kolumn 2 / 2010

Det traditionella riksdagsarbetet med plenum och utskottsmöten har inte inletts ännu, men stora utskottet sammanträder som vanligt utanför sessionstiden och dessutom har den kommitté som tillsatts för att bl.a. se över vilka förändringar som behöver göras i grundlagen med anledning av Lissabonavtalet, den s.k. Grundlagskommittén fått förlängd mandattid under januari månad. Jag har en suppleantplats, men eftersom jag medgetts rätt att närvara på alla möten så har jag så långt det bara varit möjligt försökt närvara. Om vi skall hinna få arbetet färdigt under januari så krävs det ytterligare ett antal möten. P.g.a. av alla de diskussioner kring den s.k. tallriksfrågan som varit i pressen är intresset oerhört stort. Journalisterna står utanför dörren till mötesrummet hela dagen och filmar i brist på annat dörren till mötesrummet eller bara väggarna, och redan innan mötet hållits vet tidningarna berätta vad som beslutats. Ordföranden Taxells enda kommentar är att ”Arbetet fortsätter”, och det är nog lika bra. Själv vädrade jag min syn på presidentens roll i det åländska självstyrelsesystemet på ett allmänt plan i Helsingin Sanomat i somras. (Här kan du läsa artikeln: http://www.hs.fi/paakirjoitus/artikkeli/Suomen+ei+pid%C3%A4+lopettaa++kehitysapuaan+Nicaragualle/HS20080302SI1MP02v8u)

Veckan har alltså inneburit två dagar i Helsingfors, en med Grundlagskommittén och en med Stora utskottet. Måndagen ägnades dock åt det sedvanliga mötet med landskapsregeringen, eller rättare sagt med lantrådet och vicelantrådet. Kontakterna med landskapsregeringen hör till de viktigaste inslagen i en riksdagsledamots arbete. Som den ende åländske politiker som ständigt är på plats i Helsingfors ned andra ord mitt i vardagspolitiken i huvudstaden har man en unik möjlighet och skyldighet att gemensamt med den politiska ledningen i landskapet arbeta för utvecklingen av självstyrelsen och för det gemensammas bästa. Det är de här vi drar upp strategierna för på dessa möten som hålls första måndagen i varje månad, och naturligtvis vid alla kontakter formella och informella kontakter däremellan.

Under min tid har jag också inlett ett system med regelbundna kontakter med talmannen för att även med lagtinget etablera ett samarbete. Självfallet har alltid viktiga frågor diskuterats med riksdagsmännen, men det skadar inte att få en regelbundenhet i systemet. Här finns det möjlighet att dryfta t.ex. det arbete som pågår i Grundlagskommittén, eller den utveckling av rutinerna mellan riksdagen och lagtinget som blir en följd av Lissabonavtalet och att subsidiaritetskontrollen i lagtinget skall ske genom riksdagen som var fallet den här måndagen. Vid sådana här möten får naturligtvis också frågor som ”Vem blir Centerns nye ordförande efter Vanhanen”? Än så länge vet man med säkerhet vem som inte blir. Det blir inte Tiilikainen och det blir inte Lehtomäki, även om jag tror att många icke-centerpartister skulle tyckt att det hade varit ett bra val.

För den som är intresserar av hur det går för Åland i EU arrangerade ett Ålands fredsinstitut ett välbesökt informationsmöte med en livlig debatt. Anledningen var att forskaren Sarah Stephan nu färdigställt sin rapport ”Regional voices in the European Union - regions with legislative power and multi-level governance. Perspectives for the Åland Islands”. (No1-2010 www.peace.ax) Där deltog både vanlig allmänhet, politiker och journalister och diskussionen var intressant. En läsning av rapporten kan rekommenderas.

Under en av de dagar jag var i Helsingfors kom jag också att sitta ordförande för ett möte som syftar till att stärka medvetandet kring jämställdhetsfrågor, kunskapen om CEDAW (the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women) som i år firar sitt 30 års jubileum. I mötet deltog flera representanter från UM, JÄMO och personer som arbetat med jämställdhetsfrågor på olika sätt under årens lopp. Kanske lyckas vi få till stånd någon belysning av frågan under det här året. Statsrådet har nyligen presenterat en rapport om Mänskliga rättigheter som överlämnats till riksdagen utan att CEDAW nämns med ett ord, inte ens i förkortningsregistret, trots att Finland i FN rapporten kritiserats för just det faktum att CEDAW är så okänt i Finland. Men inte heller Tibet nämns i en rapport som tar upp mänskliga rättigheter i världen, och inte heller Åland finns omnämnt trots att Finlands regelverk med två nationalspråk beskrivs ingående, liksom ursprungsbefolkningen samerna, romerna och andra minoriteter i Finland. För min del anser jag att Ålandslösningen hör till Finlands varumärke och att det därför borde lyftas upp, ja, att man rent av från utrikesministeriets sida frivilligt skulle tycka det vara värt att flagga för. Den som lever får se. Vad gäller rapporten om mänskliga rättigheter skall man dock inte vara för kritisk. Det finns som jag konstaterat mycket som saknas, och man skulle gärna ha sett en lista med åtgärdsförslag, men å andra sidan finns det mycket som är med. Rapporten består av både en internationell och en nationell redogörelse och det är första gången. Frågorna behandlas inte riktigt på samma sätt, men den kritiken tror jag att regeringen tagit år sig och att vi får se en förbättring i nästa redogörelse.

Helgen hemma skulle naturligtvis ägnas åt allt som följer av efter tjugondagknut nämligen julutsopning, men det blev inte så välgjort då jag måste ta i tu med ogjorda bidrag till seminarierapporter som jag lovat medverka i.

Elisabeth Nauclér
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00