Med de senaste årens erfarenhet i bagaget kan man inte nog poängtera att svenskan, enligt grundlagen, är ett av två nationalspråk i Finland. Lagstiftningsmässigt är svenskan således inte ett minoritetsspråk, trots att de registrerade svenskspråkiga endast uppgår till 5,5 procent av befolkningen. Det här kom tydligt fram på Folktingets och Kulturfondens seminarium om nationalspråk och minoritetsspråk senaste onsdag.
Enligt grundlagen skall det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Vilka är då exempelvis dessa kulturella och samhälleliga behov? Som kulturella behov kunde exempelvis svenskspråkiga nyhetssändningar, sport-, kultur-, aktualitets-, livsstils- och barnprogram vara exempel på och här kommer Rundradions public serviceuppdrag in. För de svenskspråkiga i Finland är det ett mycket viktigt kulturellt behov att YLE:s svenskspråkiga programverksamhet upprätthålls på samma nivå som idag. YLE:s svenskspråkiga verksamhet ger ett mervärde för hela Rundradions verksamhet och fungerar på många finskspråkiga håll som den enda kontakten till den svenskspråkiga kulturen i Finland.
Den parlamentariska arbetsgrupp som haft som uppgift att se över Rundradions finansiering samt begreppet "allmännyttig verksamhet", har ersatt begreppet "heltäckande" programutbud med förpliktelsen att tillhandahålla "ett mångsidigt och täckande" televisions- och radioprogramutbud för alla med lika villkor. Tjänsterna skall tillhandahållas riksomfattande och regionalt i allmänna kommunikationsnät och för att finansiera verksamheten har man beslutit införa en ny medieavgift, som har ett breddat betalningsunderlag från den tidigare avgiften. En medieavgift ger större möjlighet att förutse Rundradions ekonomiska situation och möjlighet att bevara servicenivån. Utöver YLE är programutbuden på svenska i Finland marginella och därför är det ytterst viktigt att det svenskspråkiga programutbudet och verksamheten kring den garanteras. Det viktiga är också att trygga de regionala sändningarna på båda nationalspråken, oberoende region. De regionala sändningarna tar fasta på regionala frågor, situationer och nyheter som är viktiga för samhällsmedlemmarna i respektive region.
Grundlagen slår fast vissa grundläggande principer när det gäller nationalspråken och dess användning. Den konkreta rätten att använda sitt modersmål hos domstol och andra myndigheter, samt att få betjäning på det språket, tryggas genom annan lagstiftning så som språklagen. Enligt det kommande förslaget skall nödcentralsområdena minskas till år 2015 från 15 till 6: Nylands-, Norra Finlands och Lapplands-, Österbottens och Mellersta Finlands-, Birkalands och Satakundas-, Egentliga Finlands och Egentliga Tavastlands samt Östra och Sydöstra Finlands nödcentralsområde. Enligt regeringens aftonskolas linjedragningar från 13 januari kommer servicen att tryggas på båda nationalspråken. Enligt samma linjedragningar kommer inga nya lokaliteter att byggas för de "nya" centralerna. Minister Holmlund kommer senare att besluta om vilka orter som kommer att bli värdar för centralerna. För att garantera fungerande tvåspråkig service är naturligtvis Vasa och Åbo ytterst lämpliga placeringsorter, och med tanke på de starka skrivningar om svenskspråkig service som finns i beredningen är det också naturliga val.
Att få tala sitt modersmål, oberoende svenska eller finska och att bli betjänt på sitt modersmål är av ytterst vikt och en samhällelig rätt i Finland. Den av Folktinget och Kulturfonden beställda utredningen Nationalspråk och minoritetsspråk i ljuset av finländsk lagstiftning och internationella konventioner av Kristian Myntti, som presenterades på ett av beställarna organiserat seminarium i Nationalmuseet på onsdagen, är ytterst intressant läsning i ljuset av de reformer som staten genomfört och genomför för närvarande.
Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre
Radio Vega Österbotten, Parlamentsposten 25.1.2010:
