Vad ska bli kvar - vad ska bort?

05.02.2010 kl. 15:00
..."Den gamla sanningen om att ett samhälles utvecklingsnivå mäts bäst i hur vi tar hand om de allra svagaste håller säkert fortfarande streck."


Senaste måndag presenterade Finansministeriet en färsk rapport om de ekonomiska framtidsutsikterna. Kontentan i rapporten är kort och gott att framtidstron är stark, men att sysselsättningsläget ytterligare kommer att försvåras innan det blir bättre och att det krävs skärpt beskattning och/eller sänkta utgifter för att vi ska klara av att balansera statsbudgeten. Ingen överraskning direkt, men den här rapporten och liknande kommer att styra debatten inför riksdagsvalet 2011 Rapporten hävdar att det svaga sysselsättningsläget och befolkningsåldrandet har försvagat den offentliga ekonomins utgångsläge permanent. Med andra ord är vi på väg in en återvändsgränd ifall inga anpassningsåtgärder vidtas.

Vanligtvis är det lättare att åtgärda ett problem ju snabbare man tar itu med det. Samma regel gäller också den offentliga ekonomin. Det vi lärde oss av lågkonjunkturen på nittiotalet var att nedskärningar i de offentliga utgifterna under en lågkonjunktur förvärrar problemen. Därför har sittande regering också gått in för en stimulanslinje. Finland lånar sig alltså ur krisen och ansvarsfull politik kräver att det finns en plan för att betala tillbaka skulderna också. Den åldrande befolkningen och minskningen av den ekonomiska tillväxtpotentialen är en verklig ekonomisk utmaning och i klartext är alternativen en förhöjd skattesats eller beskärningar i välfärdsservicen. Skattehöjningar är sällan populära, men jag upplever att alternativet är klart sämre. Produktivitetsfrämjande reformer inom den offentliga servicen och reformer som förlänger arbetskarriären är oundvikliga. Enligt rapporten kunde sådana strukturella reformer gradvis förstärka statsfinanserna år för år med omkring 1,5 miljarder euro. För att få balans i statsfinanserna måste åtgärderna sträcka sig över nästa valperiod. Tyvärr är det våra barn och barnbarn som långt måste betala följderna av den ekonomiska krisen.

Som jag ser det är den största utmaningen att definiera vad som är samhällets viktigaste uppgifter när det ska skäras i utgifterna. Och när det ska sparas så är det svårt att inte röra de stora utgiftsposterna som finns i social- och hälsovårdssektorn samt i utbildningssektorn. Ett faktum är att vi än idag känner av efterverkningar från nittiotalets lama i form av större skolklasser, otillräcklig handikappservice, minskad skolhälsovård och så vidare. Sparåtgärder som på kort sikt balanserat budgeten har i många fall lett till större utgifter på några års sikt.

Och visst har besparingsåtgärderna redan börjat. I statsbudgeten för år 2010 har ministeriernas, ämbetsverkens och de statliga inrättningarnas omkostnader skurits ner och senaste torsdag drog statsrådet i sitt principbeslut upp riktlinjer för den gemensamma statliga tjänsteproduktionen. Redan i år uppnår man varaktiga besparingar på cirka 30 miljoner euro och under de närmaste åren ytterligare inbesparingar på tiotals miljoner euro per år utan att man egentligen minskar på vare sig service eller välfärd.

Den stora frågan kvarstår; vad ska bli kvar och vad ska bort när statsfinanserna ska balanseras? Det här kommer att vara den stora dominerande fråga i nästa valrörelse. Det är bra om debatten startar så fort som möjligt. Jag har inte svaret liksom ingen annan heller, men när man blickar bakåt så uppfattar jag det åtminstone så att inbesparingar som drabbat barn, ungdomar och de redan utsatta i samhället, till exempel psykiskt sjuka eller handikappade, har i allmänhet lett till högre utgifter på några års sikt. Den gamla sanningen om att ett samhälles utvecklingsnivå mäts bäst i hur vi tar hand om de allra svagaste håller säkert fortfarande streck.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre

Publiceras i Österbottens Tidning 07.02.2010
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00