Vad ska bli kvar - vad ska bort?

05.02.2010 kl. 15:00
..."Den gamla sanningen om att ett samhälles utvecklingsnivå mäts bäst i hur vi tar hand om de allra svagaste håller säkert fortfarande streck."


Senaste måndag presenterade Finansministeriet en färsk rapport om de ekonomiska framtidsutsikterna. Kontentan i rapporten är kort och gott att framtidstron är stark, men att sysselsättningsläget ytterligare kommer att försvåras innan det blir bättre och att det krävs skärpt beskattning och/eller sänkta utgifter för att vi ska klara av att balansera statsbudgeten. Ingen överraskning direkt, men den här rapporten och liknande kommer att styra debatten inför riksdagsvalet 2011 Rapporten hävdar att det svaga sysselsättningsläget och befolkningsåldrandet har försvagat den offentliga ekonomins utgångsläge permanent. Med andra ord är vi på väg in en återvändsgränd ifall inga anpassningsåtgärder vidtas.

Vanligtvis är det lättare att åtgärda ett problem ju snabbare man tar itu med det. Samma regel gäller också den offentliga ekonomin. Det vi lärde oss av lågkonjunkturen på nittiotalet var att nedskärningar i de offentliga utgifterna under en lågkonjunktur förvärrar problemen. Därför har sittande regering också gått in för en stimulanslinje. Finland lånar sig alltså ur krisen och ansvarsfull politik kräver att det finns en plan för att betala tillbaka skulderna också. Den åldrande befolkningen och minskningen av den ekonomiska tillväxtpotentialen är en verklig ekonomisk utmaning och i klartext är alternativen en förhöjd skattesats eller beskärningar i välfärdsservicen. Skattehöjningar är sällan populära, men jag upplever att alternativet är klart sämre. Produktivitetsfrämjande reformer inom den offentliga servicen och reformer som förlänger arbetskarriären är oundvikliga. Enligt rapporten kunde sådana strukturella reformer gradvis förstärka statsfinanserna år för år med omkring 1,5 miljarder euro. För att få balans i statsfinanserna måste åtgärderna sträcka sig över nästa valperiod. Tyvärr är det våra barn och barnbarn som långt måste betala följderna av den ekonomiska krisen.

Som jag ser det är den största utmaningen att definiera vad som är samhällets viktigaste uppgifter när det ska skäras i utgifterna. Och när det ska sparas så är det svårt att inte röra de stora utgiftsposterna som finns i social- och hälsovårdssektorn samt i utbildningssektorn. Ett faktum är att vi än idag känner av efterverkningar från nittiotalets lama i form av större skolklasser, otillräcklig handikappservice, minskad skolhälsovård och så vidare. Sparåtgärder som på kort sikt balanserat budgeten har i många fall lett till större utgifter på några års sikt.

Och visst har besparingsåtgärderna redan börjat. I statsbudgeten för år 2010 har ministeriernas, ämbetsverkens och de statliga inrättningarnas omkostnader skurits ner och senaste torsdag drog statsrådet i sitt principbeslut upp riktlinjer för den gemensamma statliga tjänsteproduktionen. Redan i år uppnår man varaktiga besparingar på cirka 30 miljoner euro och under de närmaste åren ytterligare inbesparingar på tiotals miljoner euro per år utan att man egentligen minskar på vare sig service eller välfärd.

Den stora frågan kvarstår; vad ska bli kvar och vad ska bort när statsfinanserna ska balanseras? Det här kommer att vara den stora dominerande fråga i nästa valrörelse. Det är bra om debatten startar så fort som möjligt. Jag har inte svaret liksom ingen annan heller, men när man blickar bakåt så uppfattar jag det åtminstone så att inbesparingar som drabbat barn, ungdomar och de redan utsatta i samhället, till exempel psykiskt sjuka eller handikappade, har i allmänhet lett till högre utgifter på några års sikt. Den gamla sanningen om att ett samhälles utvecklingsnivå mäts bäst i hur vi tar hand om de allra svagaste håller säkert fortfarande streck.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Pedersöre

Publiceras i Österbottens Tidning 07.02.2010
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00